Om jag kunde förstå?

Människorna vet ju hur de ska göra för att inte kattungar ska födas som man inte vill ta hand om? Så mycket kunskap finns det, men så litet vett!

Den här helgen ska jag tänka litet extra på hur bra jag har det, som har en egen familj att ta tass om. Och hålla tassarna hårt för alla katter som fortfarande väntar och längtar efter sina egna människor.

Nog vet jag...

Oskyldig ser hon ut, som få,

men mig lurar hon inte ändå!

En sådan vilja kan ingen rå på

och kompromisser är svåra att nå.

Nä, nog vet jag hur det brukar gå

när hon har bestämt var skåpet ska stå!

Gruff

Synnerligen osäkert läge, det här...

...och nu är det risk för bakhåll också

Alltså, jag skulle bara tassa ut. Ett helt oskyldigt ärende, kan man tycka? Om det inte råkar befinna sig en misstänksam katt Piff i vägen. Som av outgrundlig anledning verkar uppfatta mitt vänskapliga jam som hotfullt? För att visa mina goda avsikter stannade jag genast i en orörlig position.

Alldeles enligt rutinerna kom Puff sättandes. I det här läget var hon dock för feg att ingripa, utan gömde sig bakom dörren. Väntade väl på klarsignal från syrran på att få leka den omåttligt roliga leken "hoppa-på-Gustav-och-klå-upp-honom"?

Då avbröt matte det hela genom att komma in där. Piff sprang iväg, och jag med. Genom ytterdörren, ut i friheten.

Och det bästa av allt...

Man kan ju inte slänga sig ner var som helst, eller hur som helst. Platsen måste förstås noga undersökas och godkännas först!

Fast en så här ljuvlig dag kan man göra processen kort! Och det bästa av allt: Mängder av såna här dagar bara väntar på att få glädja oss det närmaste halvåret!

Det börjar likna nåt!

Nu börjar det faktiskt likna nåt! Dörren till mitt växthus står öppen på dagarna. Min grop under hasselbusken är solvarm och inbjudande igen. Variationen av maträtter på restaurangen under fågelbordet börjar bli allt större. Livet håller med andra jam på att bli mer och mer njutbart!

Att kunna tassa in i växthuset som jag vill, rankar jag nog högst. Särskilt som det är rena sommaren där inne på dagarna. Idag, när matte öppnade dörren, var det nästan trettio grader där! Det, ni! Gissa vem som med välbehag lade sig tillrätta på stolen där inne för en stunds avkoppling i den muskelavslappnande temperaturen?

Enda minuset den här helgen inträffade i söndags morse, när jag blev överfallen med nacksprut. Fast det bara är februari, är visst de där hemska f-insekterna på gång. Väldigt dumt att de också gillar sol och värme. Väldigt dumt att de finns överhuvudtaget.

Det måste inte vara lätt

Ansträngande eller inte...önskar er alla en riktigt fin och givande helg!

Är väl inte för mycket begärt?

Det här är min myntakudde. Med betoning på min. Jag bevakar den mot obehöriga så gott jag kan. Ibland händer det att någon av tjejerna börjar leka med den. Tycker jag inte om. Då tassar jag dit och förklarar med min närvaro vem som äger dispositionsrätten. Jag är snäll, timid och fördragsam. Men min myntakudde vill jag ha ifred.

Det har varit nästan lika trist väder idag som igår. Blir liksom aldrig ljust? Men jag ska inte klaga. Det är i alla fall bättre än det där vita som sticker i ögonen och gör tassarna kalla och blöta!