Älskade lilla katt

...du som inte längre tassar omkring här på jorden, men för alltid finns i mitt hjärta! Den här helgen tänder jag ett ljus för dig och alla andra katter som lämnat oss. Du var så älskad, och är så saknad. Jag vet att många, många mattar och hussar också har små saknade vänner bevarade i sina hjärtan. Den här helgen tänker vi litet extra på alla som lämnat oss.

Men ljuset brinner också för alla oälskade katter, de som aldrig fick ett hem, eller uppleva kärlek. I min dröm är ni alla nu i en bättre värld.

Jag tänder ett ljus, och minns...

Matte





  

Då får man hålla tillgodo...

Husse blev litet frusen och gick och lade sig sängen. Sedan tog han på sig filten, den som jag bara älskar! Att ligga på husses mage är bra på alla sätt, men med den här gosiga filten blir det en oslagbar njutning! Det är nästan omöjligt att slita sig därifrån. Om husse försöker resa sig, håller jag mig fast med klorna, så länge det går. Skulle han ändå envisas med att han faktiskt måste upp, ser jag till att åtminstone filten stannar kvar. 

Får man inte tillgång till den optimala njutningen, får man hålla till godo med den näst bästa!

Lagd katt ligger

Nog är det väl som så

 när man om sängen är två

att Katten måste mest vila få?

Visst ska matte anpassa sig då?

Vi har ständiga diskussioner om detta, matte och jag. Hon hävdar att hon knappt kan vända sig, och gör ibland försök att dra mig bort i täcket! Jag går förstås inte med på detta, utan återtar genast min plats. En timid och fördragsam katt är jag, men min rätt till en avkopplande sovplats på nätterna hävdar jag bestämt!

En underbar vanlig dag i oktober

Har ni sett hur härligt jag haft det idag? Matte höll på litet i rabatten, och jag slog mig ner i närheten och bara njöt allt jag kunde. Sträckte ut mig, och låg kvar där länge, fast matte försvann någon annanstans. Fler såna här dagar, tack!

När det började mörkna såg jag husse gå till vedboden. Hängde på, och följde sedan med honom in. Att vara ute från morgon till kväll har jag ingen lust med längre. Redan efter frukost brukar jag ta första inne-passet. Som i morse, när det kom is på tassarna i gräset. Då kan man lika gärna vänta på bättre tider i husses säng. Och den väntan var inte förgäves, som synes!

Sedan brukar det bli några timmar framför brasan på sena eftermiddagen, innan det är dags för en avslutande kontrollrunda där ute. Visst är det underbart på sommaren, men det är inte så tokigt nu heller!? Så länge jag får ha det så här, känner jag mig riktigt tillfreds med livet.


 

Så var det måndag igen

Den här helgen har jag haft ett och annat att jag inte varit riktigt tillfreds med. På lördagen försvann både husse och matte, och var borta tills det varit mörkt länge. När de gör så, brukar jag alltid tillrättavisa dem genom att hålla mig undan ett bra tag efter att de kommit hem. När de är borta inom en rimlig tidsgräns är jag oftast snabbt på plats med ett välkomnande jam så fort de stannat bilen, eller till och med att jag sitter på trappan och väntar. Men aldrig när det handlar om sena kvällstimmar. Om sanningen ska fram, är det väl inte enbart i uppfostringssyfte, det är mera att jag tar tillfället i akt till mer perifera inspektioner. Och givetvis dröjer jag inte så länge med att komma hem igen.

Söndagen började inte bra. Först, på morgonen, blev jag väldigt glad, för jag upptäckte husse i källaren. Det är ju en dröm jag haft länge att få tassa på en riktig upptäcktsfärd där! Men så blev det inte, nu heller. I stället blev jag instängd i mitt hus tillsammans med matte. Försökte på alla sätt få henne att släppa ut mig. När det till slut lyckades var källardörren naturligtvis stängd igen. Att det ska vara så omöjligt att få komma ner där?

Men sen blev dagen bättre! Jag fick en massa gäster att välkomna. Det tillhör mina favoritsysselsättningar. Men sedan det var avklarat, fick de klara sig själva. Vädret var vackert, och jag hade en del ogjort där ute. Fast jag var inne och tittade till dem emellanåt, förstås.

Idag har allt varit som vanligt igen. Mina människor hemma. Lugnt och skönt. Avkoppling under hasselbusken. Nästan så jag tror jag uppskattar vardagar mer än helger? 

Puffen jamar

Mjaou på er, nu är det dags för litet fredagsjam med mig, Puffen, igen! Idag ska jag berätta om något av det viktigaste i mitt liv. Mat. 

Jag vet att Gustav brukar klaga på tomma matskålar ibland. Då måste jag jama att han vet ingenting om tomma magar! Den som ständigt får tassa omkring utsvulten här i huset, det är jag, det. Jag är säker på att ingen kan älska mat mer än jag, och jag försöker ständigt hitta något ätbart. Har jag tur ligger något kvarglömt i vasken. 

'Diet' är ett väldigt dumt ord. För mig innebär det att jag går miste om en massa godsaker. Räkor, till exempel, som jag tycker så mycket om. Varför vill de inte stanna i min mage? Det är så orättvist att jag som tycker mest om mat här, får smaka minst? Och det brukar jag minsann påjama högt för både matte och husse.

Till min stora lycka finns en sak jag får äta, och det är leverpastej. I några veckor nu har jag fått denna delikatess varenda dag!? Matte säger något om att "tur hon inte upptäcker pillret"? Vilket då piller, undrar jag? Man märker väl skillnad på ett piller och leverpastej?!! Eller hur?

För några veckor sedan blev jag kidnappad och fraktad till det där förfärliga stället, där man blir satt på en brits och utsatt för diverse hemskheter. Jag kan lova att de tänkte mörda mig! Jodå, så var det! Jag blev fasthållen vid en stor och skrämmande apparat som klämde ihjäl mig, nästan. Då skrek jag på hjälp så det hördes i hela området! Och dumma husse, som var där, lät dem göra sådär med mig, hur kunde han? Uschjam, vilken mardröm. 

Men nu får jag leverpastejkulor, och livet är trevligt igen. Och bara Gustav inte retas med mig, tror jag det blir en riktigt bra helg. Hoppas ni får det också!


 

Vilken saga!

Kan man ha sån tur att det kommer nedramlande talgoxar

Måste sitta och begrunda min osannolika tur en stund

precis framför ens nos? På hedersjam, jo, det kan man! Fast "talgoxe" är kanske en mer korrekt beskrivning. Men ändå! Det är precis vad hänt mig. 

Hade precis avslutat en inspektionsrunda på stranden, och var på väg hem. Jag passerade under kontorsfönstret, för att sedan runda knuten och sätta mig på trappan och spana en stund. Det är min vanliga rutin. Men den här dagen inträffade något väldigt oväntat. 

Det lät "pang" ovanför mig, och nästan direkt därefter landade den lilla steken en liten bit framför mig. Jag tog givetvis tacksamt för mig av den oväntade presenten! Matte kom snabbt runt hörnet, och jag förstod att hon också tänkt lägga vantarna på den. Naturligtvis jamade för henne att jag faktiskt var först! Hon insåg snart sitt nederlag, och avlägsnade sig taktfullt för att låta mig ha min måltid ifred.

Vilken saga, och till och med sann!