Helg med guldkant

Den här helgen har jag haft det extra lyxigt, för jag har haft full tillgång till husse närhelst jag har velat. Av någon anledning har han legat i sin säng både dagar och nätter? Men mysigt har det varit att kunna krypa upp på honom, hitta någon lämplig grop och sedan bara må gott av gemenskapen.

Jag har också kamperat ihop med honom på nätterna, för matte har flyttat till gästrummet. Hon påstår att hon inte kan sova när han hostar? Tur för stackars husse att han har någon som inte överger honom!

Emellanåt måste jag förstås se till Mitt Område också. Det har varit varmt och skönt i solen, men det gällde att hitta platser i lä! På fel sidor av huset höll jag på att blåsa bort. Åtminstone kändes det så. 

Idag var det inte alls så blåsigt. Vad hände då? Mina människor gav sig iväg, och jag blev lämnad inomhus, trots idoga protester. Om det finns något jag ogillar, så är det "nej, Gustav", och en dörr som stängs framför nosen. Men som vanligt är man chanslös...

Nu är de hemma igen, och jag ser fram emot ett extralångt pass där ute som kompensation. 

Idag är det...

Vaddå "smita in"?

Matte säger att jag är tokig i växthuset. Sant. Och så påstår hon att jag är alldeles för kvick att smita in där? 

Detta är förstås en märklig anklagelse. För det första "smiter" jag inte in, jag vet bara att gäller att vara snabb om jag ska hinna in. För det andra är det faktiskt mitt växthus, och dessutom min favoritplats att vara på. Särskilt så här års, innan det är sommarvarmt överallt. För där inne finns den, sommaren. 

Men matte, jag vill vara här!!

Självklart gäller det alltså att rappa på, om man ska ta sig in, när matte går dit för att vattna. Vem vill sedan tassa ut därifrån när hon är klar, efter bara en pytteliten stund? Inte jag, i alla fall! Nä, minsann, jag beslutade att tillbringa eftermiddagen där i lugn och ro. När matte kom tillbaka efter någon timme och öppnade dörren, hade jag inte alls sovit färdigt  inspekterat klart där inne. Tredje gången hon kom tillbaka måste jag meddela att viss påtryckning utövades från hennes sida. Man kan till och med påstå att jag blev utföst. 

Jag längtar till när växthusdörren står öppen igen, och jag kan tassa in och ut där, precis som jag själv vill.

 

Min stora turdag!

Matte bjöd på färsk sej! Det bästa jag vet! Och kolla vad Piff och Puff gjorde?! Lämnade sina tallrikar!!!

Dags att hugga in på nästa portion!

Smaskens, smaskens...

Och bara att fortsätta!

Mmmm, lika delikat som de två andra!

Aj då, vad gör jag nu? Är det SLUT??

Fast det verkar finnas något i skålen där borta?

Men har jag inte glömt liiitet sej nånstans?

Suck...inte där borta heller?

Får väl undersöka om det här är ätbart i alla fall?

Nä, vad är det här för gammal skåpmat? Måste kolla mitt fat en gång till. Man vet ju aldrig...

Hur tom kan en tallrik bli? Men det var härligt så länge det varade!

Trygghetstäcket

Jag skulle önska alla nåt sånt här

ett skyddande hölje mot alla besvär

Inget ont kan hända när man är där

trygghetstäcket över alla rädslor bär

Själv är jag inte alls rädd för snabeldraken. Blir den alldeles för närgången hoppar jag förstås upp nånstans, men annars bryr jag mig inte om den. Piff och Puff däremot, de flyr vettskrämt så fort de hör den andas. 

Ja, om man undantar Piff, när hon ligger under överkastet! Då kan matte komma med draken alldeles intill utan att Piff rör ett morrhår!? Det spelar ingen roll hur länge draken äter i rummet hon ligger. Under överkastet kan tydligen inga hemskheter komma åt henne?

Ett sånt skydd borde alla ha.

Vilken måndagmorgon!

Då har det varit helg igen. Jag tror att många av mina vänner hade det rätt jobbigt i lördags? Mycket blåst i pälsen, och dessutom snö!? Jag tycker verkligen synd om er! Så varför skulle jag klaga, bara för att matte och husse övergav mig hela eftermiddagen och kvällen? Vad som helst, bara inte mer snö, jamar jag!

Hos mig är all snön borta nu. När den aningen långtråkiga lördagen var över, blev söndagen riktigt trevlig. Tidig frukost. Tassade därefter ut för att inte återkomma förrän sent på eftermiddagen. Efter en stunds avkoppling gick jag på kvällsskiftet. Det var högintressant där ute, och jag var inte alls färdig, när matte kom ut på bron och bara lyfte in mig. Det är ytterst irriterande ovana hon har, det där.

Men det finns andra också, som har det. Irriterande ovanor. Jag jamar förstås om argbiggorna, som jag måste dela mitt hus med. Tidigt i morse var det dags igen. Deras ilskna tjut var i klass med brandlarmet, och klorna som höggs in i min rygg kändes lika illa som vanligt. Jag tryckte ihop mig så gott jag kunde mot väggen, tills matte kom och lyfte upp mig. Sedan fortsatte jag morgonen i hennes säng. På andra sidan den stängda dörren hördes intensiva krafs.

När det sedan blev dags för frukost, vå... ville jag inte tassa in i köket, för där satt de, båda två. Med mattes hjälp flög jag över dem och fick min frukost. Sedan hägrade FRIHETEN! Ut i solen! Hela dagen! Alldeles för mig själv!

Gör det!

Det här är ett recept jag gärna vill tassa ut till alla tvåbenta. Att drömma! Man kan låtsas att man är på en plats som finns i verkligheten. Själv kan jag fantisera att jag ligger i solen under min hasselbuske. Eller också kan man hitta på en härlig plats. Här tror jag nästan säkert att mitt drömställe skiljer sig från en människas?

I vilket fall är det underbart skönt att åka iväg i tankarna litet då och då. Och allt som får kroppen att må bra, om så bara för en stund, gör att den också blir gladare. Särskilt viktigt för våra människor. De verkar ibland behöva litet mer ljus i tillvaron. Jam, förutom oss, förstås! Att ofta låta tankarna resa till deras drömplats kan ni väl tipsa om? 

Nu far jag iväg till min speciella önskeplats, och jag tror jag tar med mig ordentligt med skaffning också! Hoppas ni får en skön helg med mycket sol och takdropp!