Premiär!

Det var stor invigning idag!

Idag var det en stor dag för mig! Två premiärer på samma dag! En litet mindre, som att växthusdörren stod öppen hela dagen. Visserligen var det varmt och skönt där inne, men gick ändå inte upp emot dagens STORA premiär...invigning av hasselbusken!!! Äntligen var det upptorkat och varmt där under. Att jag kunde njuta i fulla drag framgår väl med all önskvärd tydlighet av bildbeviset här ovanför?

Tänk att den börjat nu, hasselbusksäsongen?! Och det här är bara första dagen på en lång, lång rad av dagar. Det hoppas jag verkligen!


 

 

Jam!

Och "mjaouu", vad betyder det, då?

Ni som läste min blogg för två veckor sedan, vet att det nu ska forskas i fem år om jamspråket.

Alla är vi medvetna om svårigheterna att undervisa människor i detta språk. Dagligdags sker missförstånd, helt onödiga, kan tyckas? Ändå använder vi ju den mest okomplicerade formen av vårt språk vid kommunikation med dem!  Enkla och raka jamanden, som inte borde kunna missuppfattas?

Tänk vilka svårigheter vi skulle utsättas för om vi började jama normalt, alltså det mycket mer avancerade och oändligt mer nyanserade språket vi brukar oss av, katter sinsemellan?! Man kan bara föreställa sig vilket kaos det skulle bli, när de försökte sig på att tolka till exempel våra kurranden i olika tonlägen och längd. Oj, oj!

Nä, det är nog bäst att fortsätta med introduktionskursen i JFM (Jamiska För Människor) tills vidare, åtminstone tills forskningen är avslutad. Jag tvivlar på att de någonsin blir färdiga för fortsättningskursen?





 

  

Usch för skator

Vad är det för mening med allt vitt som kommer ner? Det

Det var inget roligt skämt, matte!

undrar jag verkligen? 

Om man tänker arbetsmässigt var detta en usel helg. Särskilt igår. Och dessutom, när jag ändå trotsade allt det blöta, och gjorde en inspektion på granntomten, vad hände då? Två elaka skator flög emot mig, kraxande något som inte lät som "kul att se dig, Gustav"? Försökte sitta helt lugnt och stilla, men de hade visst bestämt sig för att det var deras mark, och jag en inkräktare? Visserligen var det många år sedan, men jag glömmer aldrig när jag blev anfallen på riktigt av en flock skator. Fann därför för gott att ta mig över staketet, och hem igen, med de två flygande tätt efter. När jag såg husse öppna dörren tog jag det säkra före det osäkra och rusade in.

Idag har jag mest tagit det lugnt. Det mesta vita är borta igen. Hoppas få slippa både mer snö och skator i fortsättningen.


 

Om du får en chans

Önskar er en helg som är trevlig på alla sätt!

Tankar i mitt spaningsfönster

Det här är mitt absoluta favoritfönster. Människorna har förstått det, och sett till att jag har gott om plats att sitta på, och en slags pall nedanför. Då är det enkelt att komma upp och ner. Nog kan jag hoppa, men när den nu finns, är det faktiskt rätt skönt.

Jag kan sitta i fönstret länge. Någon timme är inga problem. Ibland får jag syn på något spännande, och fokuserar föremålet noga med blicken. Ibland kommer matte och undrar vad jag tittar på? Hon brukar försöka upptäcka det, men naturligtvis ser hon ingenting, bara den gamla vanliga stranden.

Just idag hände inte så mycket. Jag såg människor passera. Några med en eller flera hundar, som svansade omkring, både före och efter. Sittande i fönstret följde jag dem med upphöjt lugn. Det är skönt att kunna känna sig trygg.


  

Svansbitare?

Så här är det alltid. Jag sitter helt lugnt och stilla i djupa funderingar. Då kommer Puff och ska förbi. Observera att jag inte ens tittar åt hennes håll! Ändå rusar hon förbi som om jag skulle bita henne i svansen, eller nåt? Naturligtvis blir jag ibland litet undrande över brådskan, och reser mig för att kolla vart hon tar vägen? Då springer hon ännu mer! Vilket förstås ytterligare ökar min nyfikenhet. 

För det mesta slutar det med att hon hoppar upp nånstans. Högt upp. Då är det kört för mig. Att hoppa högt är jag inte så intresserad av längre. Och förresten struntar jag väl i vad hon har för sig? Men det är inte lätt av vara mig, och ständigt misstänkt som svansbitare.

Nog måste det väl...

Nog måste det väl vara så
om filten är hopvikt som en liten kulle
Säkert är det för att jag bra ska må
liggande där som en liten bulle?

 Med självklarhet jag intar allt som jag vill
söker det sköna, det som känns gott
det är väl därför allt runt om en finns till
för att man ska njuta av det som man fått?