Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 10 maj 2010

Att öppna dörrar



Kommer du nån gång...den här vägen är det!

Nu är det uteliv som gäller. Någon enstaka gång är jag inne på dagen, mest för att kolla hur det ser ut i matskålen. Eftersom där aldrig finns något av intresse, vill jag ut fortast möjligt igen. Med det menas genast. Med att vänta på utsläppande har jag väldigt dåligt tålamod. Husse är borta i norra landet, så jag har bara tröga matte som dörröppnare.

Med henne är det så märkligt. Hon kan till exempel sitta och läsa och dricka kaffe, när jag kommer till henne och jamar om dörröppning. Jag är helt säker på att mitt jam är både högt och bestämt. Ändå får jag ingen som helst reaktion! Det är precis som om jag inte jamat ett dugg, knappt ens finns där. 

Kan det vara så, att även mattar och hussar har utvecklat samma sort av selektiv hörsel, som jag emellanåt drabbas av? Som den kvällen jag inte hörde mattes rop, utan var ute på natten. Hade litet känningar av det igår kväll också, men precis när matte skulle släcka och gå och lägga sig, så släppte det. Rätt skönt, för jag tror det blev kallt på natten.

Ser i alla fall fram emot att få hem en mer effektiv dörröppnare till helgen.

9 kommentarer:

  1. Selektiv hörsel är just vad de har! Särskilt vid sådana tillfällen eller när man vill ha lite uppmärksamhet vid tre-fyra på natten. Dålig stil tycker vi. Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Jag börjar också mer och mer tro att det är så. Och på natten är dom garanterat stendöva. Visst är det konstigt? *kliar med tassen på huvudet*

    SvaraRadera
  3. Du har nog rätt i det där med selektiv hörsel. Jag är helt säker på att min husse har samma "problem." Du borde kanske investera i en sån där mägafån, eller vad det heter, som gör att små viskningar blir jättevrål. Då får du nog fart på matte.

    SvaraRadera
  4. Okej, mägafån var det. Vad kul det ska bli att se mattes reaktion första gången jag använder den. Hon ramlar väl av stolen! *skrattar så morrhåren hoppar*

    SvaraRadera
  5. Våt matte kan också höra så där jättedåligt, i alla fall när hon vill! Det låter som något de lär sig i matte- och husseskolan? Tänk om du kunde låna mägafånen när du får syn på en inkräktare eller grannens skällis. Med lite morr och fräs i luren, så tror de nog att ett rytande lejon har flyttat in hos er. :D Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. He-he, jag inser mer och mer vilken nytta man kan ha av en mägafån. Vilken bra idé Sippo kom med! Vad skulle man göra utan sina kattkompisar?

    SvaraRadera
  7. Det finns en del saker som förenar människor och katter. Dit hör selektiv hörsel. Men så finns det mycket som skiljer oss åt också. Bl a förmågan och omdömet att använda denna selektiva hörsel. Där är mäniskan klart underlägsen oss. Vi vet ju precis när man ska selektera bort saker som andra säger, medan en människa oftast väljer helt fel, som t ex din matte när hon väljer att inte höra att DU behöver dörröppning. Och det värsta är att de är helt omedvetna om sina brister. Jättejobbigt för oss som kan selektera rätt saker.

    SvaraRadera
  8. vilken tur att din hörsel kom tillbaka i rätt tid igår för jag kan jama om minusgrader och regn här. Det kalla har inte släppt sitt grepp om oss ännu

    SvaraRadera
  9. KATTSON: Oj, du måste ha studerat en fördjupningskurs på kattiversitetet! Vilka kunskaper du har i det här ämnet! Det hjälper förstås litet att få veta att de inte själva inser sina brister. Gång på gång får man lära sig detta, att man måste ha tålamod och överseende med dem.

    MAYA: Minusgrader och regn? Verkligen tur att jag kunde höra igen innan det släcktes där inne. Och tänk, min husse rapporterade en massa vitt nedfall i jämtelandet, där han är. *ryyyser*

    SvaraRadera