Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 18 december 2014

Glömsk är bara förnamnet



Det hade kunnat sluta med katastrof. Nu ska ni få höra något riktigt ruggigt.

Eftersom jag börjat med tätare kontroller i monsterskåpet, gjorde jag redan igår ett ordentligt vaktpass där, trots att det inte var så längesedan sist. Bökade mig förbi alla hinder, och intog min vaktposition. Matte såg mina besvär, men den här gången plockades ingenting undan för att underlätta framkomligheten.

Men väl på plats kände jag beslutsamheten växa. Nu skulle jag verkligen vara uthållig! Jag väntade och väntade. Och väntade. Väldigt länge. Men det fanns förstås en bortre gräns även för mig. Till slut bestämde jag mig för att återvända. Klev över all bråte igen, och kom till dörren. Den gick upp, men bara en liten springa! Drämde till dörren med tassen, men den förblev nästan stängd. Försökte flera gånger med samma resultat. Då, äntligen, reagerade matte över det ovanliga ljudet? 

Vet ni vad hon hade gjort!? Glömt bort att jag var där inne, fällt ner diskmaskinsluckan, och därmed gjort det omöjligt att öppna skåpdörrarna! Jag kunde ju inte fatta varför inte dörrarna gick upp? Tack och lov var matte inne, och kunde ställa tillrätta sin stora blunder. Alternativet vågar jag knappt tänka på. 

För att gottgöra det hela bjöds jag en bit godispinne. Aningen futtigt, men alltid något.


12 kommentarer:

  1. Fy så hemskt om matte o husse hade rymt o inte kommit hem förrän på natten.
    Vilken tur att du bankade med tassarna så att matte hörde dig o kunde öppna.
    Puh vilken pärs det hade blivit annars.
    En liten godispinne var inte mycket till kompensation för ditt lidande.
    Men förhoppningsvis får du rikligt med mat ikväll, kanske lite vitfisk också.
    Jag blev själv instängd i garderoben en gång. Jag gillar att ligga i lådan där husses sockar o kalsingar (givetvis rena) är, jag smög in i ett obevakat ögonblick o dörren gick igen. Men jag bankade på bra med tassarna och jamade högt så jag kom ut direkt.
    Men grannens katt, som också hette Gustav, han blev instängd i källargarderoben och det värsta var att han på ålderns höst tappade rösten så han kunde inte jama längre.
    Det tog tid innan dom saknade honom men till slut letade dom upp den stackaren.

    Ozzy

    SvaraRadera
  2. Att vara instängd är väldigt otrevligt. Det där skåpet är ju så trångt dessutom. Jag har varit instängd annars också några gånger. En gång i vedboden, jääättelänge, för jag jamade ingenting, och en gång i grannens källare. Då var det tur att matte sett mig där utanför, så hon ringde grannen och bad honom gå ner och titta. Det är ett elände att man inte ska få utföra undersökningar utan att riskera såna här straff!

    SvaraRadera
  3. Fyjam vilken otäck upplevelse. Egentligen borde man ju vara chockad över att din matte glömde dig i skåpet, men jag vet av egna erfarenheter att händer rätt ofta. Fnysjam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det, Sippo, vi har alla fått ta konsekvenser av våra människors ofullkomlighet!

      Radera
  4. En godis pinne är INTE tillräckligt som kompensation. Det hade ju även kunnat sluta illa om du ej kom ut snabbt, speciellt när vettisen sagt att du skall ha god tillgång på mat!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hurrjam, det var precis det jag ville läsa! Här ska krävas godisåterbäring!!! :-)

      Radera
  5. Vissa saker kan man förlåta tvåbeningarna för, men jag måste jama att det här var ett gränsfall. Både att hon inte underlättade tillgängligheten genom att ta bort bråte och framför allt katastrofen (nåjam, nästan i alla fall) med dörren. För det var väl inte skåpmonstret själv som hade mixtrat med dörren??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte såg så skyldig ut, och dessutom, skåpmonstret är väl mest intresserat av att jag försvinner? Nä, matte var den skyldiga! Och nog var det här ett gränsfall? Tur för henne att jag har ett så förlåtande sinnelag!

      Radera
  6. Oj, oj, skönt att matte var hemma i alla fall! Tycker dock att kompensationen var lite i minsta laget.Nobuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom fler jamat att kompensationen var för liten, har jag nu satt ner tassen och krävt en extra portion godis i morgon till fredagsmyset. Räknar med att jag ska få som jag vill!

      Radera
  7. Gustav, det hände en annan katt som matte hade för kattiljoner år sedan, som blev instängd i torkskåpet som matte hade. Det skåpet var på för att torka kläder, oj så varmt det blev för den katten, men som tur var så var det flera katter i den kattfamiljen som vägledde matte in i badrumet och jamade att en av hennes katter blev instäng i torkskåpet... Tur att matte var hemma just då, efter att hon hade hängt in tvätten där,
    Så tokigt att våra tvåbeningar inte ser sig för, jamar vi. Hemska tanke.

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uschjam, jag ryser bara jag tänker på att sitta i torkskåpet! Hos mig är det lyckligtvis aldrig på, men tänk att sitta där i värmen! Då är det inte mycket att klaga på att sitta i monsterskåpet, om man jämför!

      Radera