Ingen vidare helg

Jag är inte helt nöjd med den här helgen. På lördagen försvann matte och husse. Inte för att utföra något viktigt, som att köpa mynta, god mat eller en varm filt att ligga på. Nä, det är helt obegripligt vad de hittade på?! Tittade på snö och is! Kan ni tänka er en utställning som handlade om isbjörnsland och underliga människor som prompt skulle resa dit, till någon otillgänglig pol? Jag skulle kunna tänka mig att följa med till en utställning om ett varmt och skönt ställe, fullt av fåglar, möss och andra delik vackra små djur att beskåda.

Det var på lördagen. På söndagen stormade det. Igen. Och på kvällen höll vi på att bli rökskadade, för husse kunde inte tända brasan, och inte ville han ge sig. Det bolmade in rök så det blev alldeles vitt. Sedan började det tjuta i huset, trodde öronen höll på att ramla av. Matte öppnade alla dörrar och fönster, så det blev iskallt inne. Otrivsamt är bara förjamet. 

Idag kom en svartklädd och smutsig man och förde ett förskräckligt oväsen vid kaminen. Vi katter måste ta betäckning tills det lugnade ner sig. Nu hoppas jag på en fridfull avslutning på dagen. Husse har fått fart på brasan, och tassarna börjar tina. Bara man inte tittar ut, tror jag det blir en trevlig kväll.

Stopp!

...om det här skulle kunna fungera? Har hört hemska nyheter om "vinter på väg"! Ska man bara sitta overksam och vänta? Nä, här gäller det att klura! Jag tycker att det här i alla fall kan vara värt ett försök!

Trots väntad januarikyla önskar jag er en fin och god helg!

En stunds lycka

Januari är en trist månad

Man måste få pigga upp sig litet

Ett lagom myntarus är jag väl värd?

Om en katt som heter Bob

Matte har blivit litet kollrig. Eller, jag vet inte vad jag ska kalla hennes tillstånd? Hon har läst en bok om en kollega till mig. Tror man kan kalla honom det, den röde katten Bob i den stora staden London nånstans långt borta. 

Vi ser visst rätt lika ut, men jag är tacksam att jag får leva mitt liv helt annorlunda. Må så vara att han blivit världskändis och får mängder med presenter. Men tänk att behöva åka buss och sitta ute på en gata med sin husse hela dagarna? Med en massa människor, bilar och hundar alldeles inpå? Det har varit hans jobb i flera år! Kanske behöver han inte arbeta lika mycket nu när han blivit berömd? Hoppas det.

Mattes kommentar: Jag är väldigt restriktiv med att göra reklam för kommersiella produkter, men boken om gatukatten Bob måste bli ett undantag. Förmodligen har många av er redan läst den, men du som inte gjort det: Hoppas du gör det! En riktig hjärtevärmare som man blir riktigt lycklig av att läsa!

Naturligtvis har Bob och hans husse fått mängder av fans över hela världen, och har en facebooksida. När jag ändå är igång och gör reklam för honom får du adressen här:
 https://www.facebook.com/StreetCatBob 

En riktig helg!

Det här kallar jag en bra helg! Jul- och nyårsafton var ju tämligen -för att inte jama synnerligen- trista dagar, där vi övergivna katter fick roa oss bäst vi kunde. Men den här helgen! Matte och husse hemma, hela tiden! Utan minsta lilla rymningstendens!

Fick dessutom en bonus i form av favoritgrannen, som kom och hälsade på mig i lördags eftermiddag. Vi har inte setts så ofta på sistone. Jag håller förstås sedvanlig hög och kontinuerlig bevakning runt hans hus, men han är nog sorgligt omedveten om min insats? På somrarna brukar han ha en dörr litet på glänt. Då kan jag lätt slinka in och rapportera. Nu för tiden är den dörren alltid väldigt stängd.

När det blir alla de här helgerna nästa gång ska jag föreslå en ny tradition. Jag tycker vi ska slå ihop alla till en enda lång trettondagshelg! Med för hussar och mattar obligatorisk närvaroplikt hemma hos katten, givetvis.

Då skulle till och med jag kunna längta till julen!

  

Bästa jamspråket

Ja, tio och tio...Jag har säkert femtio i busken, men vilken glädje har jag av det? Bara en massa onödiga fjädrar att rensa bort. Nä, skalade och bakade ska de vara! Det är värt att vänta på!

Önskar er alla en fin helg, som visst varar ända över måndagen, så vi träffas igen på tisdag!

Jag slapp!

Jag såg husse gå ner i källartrappan, och skyndade mig dit. Källaren tillhör Det Förbjudna, jo, jag vet det. Men när husse går dit, kan jag ibland röna viss framgång med att hinna in där för en snabb undersökning. (Med matte är det kört, ingen idé att ens försöka.) Jag påbörjade alltså ett försiktigt tassande nerför trappan. Men synen jag mötte fick mig att omedelbart ta till reträtt i högsta fart! Där kom husse med två kattburar! En sann skräcksyn!

När jag en lång stund senare vågade mig in, hittade jag förstås burarna. En i matrummet, och en i vardagsrummet. Där stod de i flera dagar, med luckorna öppna. Jag undvek givetvis all närkontakt. Men vet ni vad!? Det var inte jag som skulle buras in den här gången! 

Jag blev litet betänksam när jag hittade Piff och Puff ståendes inlåsta i hallen. Avvek en stund för säkerhets skull, och uppsökte ett säkrare rum. Men ingenting hände!

Aj, aj, det där ser illa ut...jag tror jag drar...

Nu är burarna borta igen. Faran är nog över på ett tag. Nästa gång husse ska ner i källaren ska jag göra ett nytt inspektionsförsök. Nån gång kommer jag lyckas, det vet jag.