En award går vidare

Jag har fått en award av Alice! Jag höjer svansen och tackar så mycket! Nästan alltid brukar jag skicka awarden vidare till alla vänner utan att jama om någon specifik, men den här gången ska jag göra ett undantag. 

Awarden heter "The Opposites Attract Award", och jag, som är kille, ska alltså skicka den vidare till fyra tjejer. Och, kan ni tänka er, man kan sända den till vilket tjej-djur som helst! Till och med en tik! Fast nä, det är inget för mig i alla fall.

Jag skickar min vidare till Deco, Busan, Kajsa och alla tjejerna hos Trollungarna. 

Deco för att hon har en så skön, avslappnad stil och vilka ögon! Busan för att hon är så busig, och gör det jag inte vågar. Kajsa...jag jamar bara: Lösklor! Och så alla kissarna hos Trollungarna, vilket härligt gäng!

Sedan finns det förstås en hel drös med andra mysiga tjejer, och jag skickar awarden vidare till alla som jag känner! Var och en av er är lika mycket värda awarden, det vill jag sätta min tass på!

Kunde slutat illa

Så har det varit helg igen. Solen har lyst på mig varenda dag, och jag har förstås varit ute hela dagarna. Trots att vädret tillåtit under-hasselbusken-vilande, har jag ändå föredragit mitt växthus. Ni kan inte tro hur skönt det är där inne på eftermiddagarna nu! Precis lagom varmt, inte så där hett som det kunde bli förut på sommaren. 

I morse gjorde matte en fadäs. (Igen.) Jag vaknade tidigt idag, och klargjorde tydligt att det redan var dags att sätta igång dagens patrullering. När matte öppnat dörren ångrade jag mig visserligen litet, för temperaturen var inte den jag förväntade, men på något sätt hamnade jag där ute ändå? Nåjam, när jag hörde att det började låta där inne, satte jag mig på bron och väntade på att bli insläppt för frukost. 

Och, jodå, matte har gjort i ordning min mat, och ställt den på diskbänken. Men sedan glömde hon att hämta mig där på bron, utan gick för att borsta tänderna i stället!?! Klart som korvspad vad som hände sen? En duns från köket signalerade att min mat låg i Piffs mage!

Det var allt tur för matte att det fanns mer att hälla upp från påsen! Frukostar är heliga. Vid det här laget borde hon verkligen veta rätt prioriteringsordning på sina göromål.

Lycklig är den...

Och jag hoppas att ni alla kan känna både lycka och njutning under helgen som kommer! Vi tassas igen på måndag!

Fel storlek?

Eeehhh...du tror inte att skorna är aningen för stora för dig, Puff?

Som vanligt

Att jag ligger under bilen betyder inte automatiskt att jag vill tassa in. Vilket mina människor har fått för sig? Jo, jag vet att det är vad jag vill, när det vräker ner blött. Då är avståndet från bilen och in i säkerhet precis vad jag klarar av utan att få pälsen förstörd. 

Ja, ja, jag kommer väl då...

Men annorlunda är det fina kvällar. Då känns det helt rätt att inta spaningsposition under bilen. Har full uppsikt över omgivningen utan att just synas själv. 

Därför ville jag helst inte låtsas om matte när hon stod där och lockade och lockade. "Kooooom då, Gustav.....Koooom...vill du ha maaat?" Ja, ni vet hur människor låter, när de vill försöka övertala en till det de vill, det man själv inte vill?

Det värsta är, att det är så svårt att stå emot övertalningsförsöken? Till slut ger jag upp. Som vanligt.

Humor?

Min matte har en högst besynnerlig humor. Kolla bara vad hon utsatte mig för:

Kattis: Buhu, nu kommer jag och TAR DIG!

 

 

 

Gääsp, jamade jag, och brydde mig inte om att öppna ögonen ens en gång. Då lade hon in nästa stöt:

Tjena, olycksbroder, får inte du heller vila ifred?

Nu förstår ni väl hur illa ställt det är med matte? Tur att jag får vila ifred för det mesta i alla fall.

Mina ouppfostrade människor

Vad ska jag jama om denna helg? Att jag totalt förlorat kontrollen över mina människor? Eller att jag haft tre dagars härlig frihet? 

Redan i torsdags blev jag väldigt förvånad, när jag hittade mat i mitt växthus? Men nöjd, förstås! Dessutom noterade jag, att jag fått ett varmt liggunderlag på min stol. Helt underbart! Men på natten sov jag inne i mitt stora hus, som vanligt. Sedan kom fredagen.

Efter frukost försvann jag ut, som mina rutiner föreskriver. När jag avverkat ett långt pass ute, såg jag matte komma ut genom dörren. Precis lagom för mig att tassa in en stund, tyckte jag, men gissa vad? Jag blev utföst!!! Snällt följde jag ändå med henne till soptunnan. Där fick jag annat att tänka på, för min kompis Negus kom förbi, släpandes på sin husse. Givetsvis måste vi jamas vid ett tag, så jag märkte faktiskt inte att matte for förbi mig i bilen.

För att göra en lång historia kort, inte förrän på söndag kväll kom hon tillbaka, och då var husse också med. De kunde gott få vänta litet på mig, ansåg jag, så jag väntade några timmar med att komma hem. Någon slags markering måste jag göra. Som ett led i uppfostringsarbetet.