Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 7 november 2012

Vi är oeniga


Jag har problem med mina människor. De litar inte på  mig. Tror inte jag har full koll på avståndet till bilhjulen. Senast igår hade vi en dispyt om detta.

Jag hör alltid på långt håll när min bil närmar sig, och skyndar mig hem för att välkomna. Så långt är allt frid och fröjd. Det är när jag sätter mig och väntar på infarten, som problemen börjar.

Igår satt jag alltså där helt lugnt och fredligt, inväntandes att matte skulle köra in den vanliga vägen. Självklart var jag väl medveten om behovet av förflyttning för min del. Det är beträffande själva tidpunkten för densamma som våra åsikter går isär.

Ut ur bilen kom husse, viftande med armarna och utstötande underliga läten. Orolig för hans mentala tillstånd flydde jag givetvis in på gräsmattan. Först när matte parkerat bilen vågade jag mig försiktigt fram igen. 

Enligt min uppfattning är en eller ett par decimeter en tillräcklig säkerhetsmarginal till bilhjul. Det är om detta mått vi för ständiga diskussioner. Jag försöker påjama att jag faktiskt bott här i tio år nu, och alltid sett till att flytta på mig tillräckligt. Men vad hjälper det? De litar inte på mig, helt enkelt.  

 

12 kommentarer:

  1. Här går meningarna också isär. Vi förstår PRECIS vad du menar! Och matte är lika rörande överens med din matte och husse... Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid lika skönt att bli förstådd! Även om det inte hjälper i sak, så känns det litet skönt i själen i alla fall!

      Radera
  2. Jodå, det litar på dig!
    MEN inte på sig själva och sin körskicklighet!
    Bäst att du ger dem en meter till eller så ;-)

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahajam, är det så det är? Kanske ska jag inte ta åt mig trots allt? Tack för att ni fick mig att se saken ur en annan synvinkel!

      Radera
  3. Det är väl så att på sig själv känner man andra. En tvåbening behöver ju flera minuter på sig för att förflytta sig lika långt som vi gör på en jamsekund. Om man tänker så är det ju faktiskt av omtanke de reagerar så tokigt som de gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske är så, men jag tycker det är frustrerande ändå. När de åker sådär sakta in tar det ju eeeevigheter innan de stannar! Om de åkte litet fortare skulle jag akta mig mer. Men jag gissar att jag får stå ut med det här?

      Radera
  4. Jag förstår precis vad du menar Gustav !
    Åh min matte förstår givetvis vad dina 2-benta menar ! *himlar med ögonen*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, kompis! Vi katter förstår varann. Och så klart att våra mattar också ska hålla ihop! Det är nog hopplöst att få dem att ändra sig.

      Radera
  5. Jag håller med Julia, jag tror att det är deras egna körskicklighet som de inte litar på.
    Men det är ju trist att deras egna tillkortakommanden ska drabba en fin katt som dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo *suckjam* jag får väl vara beredd att ta större hänsyn till deras bristande körförmåga. Kanske.

      Radera
  6. Tror det är för att de är så rädda om dig även om de egentligen vet att du har koll. Och det är ju lite svårt att gnälla på omtanke även om det är störande.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår ju att det inte är av elakhet de gör så här, jag blir bara så osäker och frustrerad när det tar sån tid för dem att köra in. Jag vill ju hälsa på dem DIREKT!

      Radera