Jag är beredd

Och vad är det nu, då? Vad glor du på?

Detta ständiga orosmoment, min inneboende, katten Puff. Alltid får man tassa försiktigt för att inte "skrämma" henne. Vilket jag naturligtvis aldrig gör med avsikt! Vad hon än jamar! 

Men att ha henne ovanför mig såhär, det tycker jag är litet skrämmande! Åtminstone obehagligt. Vem vet vad den damen får för sig? Men jag är beredd...

Matte är en kidnappare

Det var en kort glädje! Med det menar jag husses ankomst i torsdags kväll. För vad händer? Matte kidnappar honom, och de försvinner, båda två! Jag tror åtminstone att det är så det ligger till, för inte skulle husse ge sig iväg frivilligt? 

På fredag eftermiddag stängdes dörren, med mig på fel sida, och inte förrän på söndag kväll kom de igen! Lyckligtvis tog hon husse med sig tillbaka, så just nu är jag någorlunda tillfredsställd med situationen. Något jag inte var i helgen, trots att det kom andra människor hit och hälsade på. För jag var ju fortfarande på fel sida dörren! Fick jag tassa ut? Nej, då! Trots mitt bestämda påstående till människan om att matte måste felinformerat honom.

Om man nu är en familj, varför bor inte alla tillsammans, så man slipper sånt här? Att ha några boende långt upp i norra landet bara ställer till det.

Nä, nu ska jag passa på att njuta av husse allt jag kan, för jag litar inte ett smack på hans förmåga att hålla sig hemma.  

På ett ulligt moln

Och kanske, kanske, att jag kan komma ner snart? Önskar er alla en bra helg utan kalla vindar!

Inte som förr, men...

För några dagar sedan följde jag med matte till vedboden. Utanför den står min före detta spaningstall, min absoluta favoritplats. Innan stormen kom och dödade den. Nu står bara en stubbe, modell större, kvar. Tycker jag, åtminstone. Egentligen är hela den delen kvar, som jag brukade ligga och spana ifrån. Det är ungefär där jag står på bilden här nedanför. Men ändå. Jag tappade känslan för tallen totalt efter stympningen.

Men nån enstaka gång händer det att jag gör en trädrusning där. Det duger den fortfarande till. Och det hann jag precis med när matte var inne i vedboden.

Ligga här och spana? Tror inte det...

Sist till dörren är en fjant!

Tillbaka på jobbet!

Ni kan inte tro vad som hänt idag? Jag har kunnat återuppta mitt arbete i nästan full skala! För första gången på många veckor hade jag inte tid att komma direkt, när matte öppnade dörren. Då hade jag nyligen avslutat min runda på favoritgrannens tomt, och satt och njöt av solen. Hos mig finns fortfarande rätt mycket av det onödiga vita, men hos grannen blir det alltid grönt väldigt fort. 

Nästan full arbetsdag = nästan ingen vila. Att kunna få vara aktiv är en stor förmån!

 

Ser ni mig långt där borta?

Ja, ja, jag kommer väl då!

 

Här skulle jag precis demonstrera mitt eleganta hopp över staketet, när batteriet i kameran dog!

Fönsterfunderingar

Mitt hus har inte särskilt många fönster. Av den anledningen har jag inte heller den goda möjlighet till spaning, som jag borde. Man kan då tycka, att människor man lever tillsammans med, borde underlätta allt de kunde för att förbättra kattens arbetsplats?

Ni ser hur jag har det!? Det är precis att man kan klämma sig in där emellan alla grönsakerna! Sitta, det får jag göra bakom den stora mojängen med grönt där inne. Med litet möda kan man nämligen runda hörnet där, och pressa sig in. 

Om jag kunde begripa nödvändigheten med all denna växtlighet? Det enda gröna jag gillar, växer på marken där ute. Krukor med gräs i fönstren, det skulle jag möjligen kunna acceptera.

EN pålitlig katt

Vi har haft en skön hemmahelg, matte och jag. Ute har det blivit aningen tassvänligare, så mina stunder ute har ökat från absolut minimum till minimum. Jag har också hunnit kontrollera mitt växthus. Allt såg okej ut, frånsett den alltid stängda dörren. Ja, jag beordrade förstås matte att öppna för mig, men tyvärr stängde hon också när jag var klar med inspektionen.

I morse blev vi båda väckta av en signal på dörren. Klantiga matte hade glömt att hon beställt papper och annat, och att de alltid brukar komma väldigt tidigt. Matte fick på sig en rock och gick och öppnade, medan jag dröjde kvar i sängen. Kommer de inte med mat, får det vara.

Sedan har det varit en ganska bra dag. Har till och med fått en del sol på pälsen! Och så har jag haft besök hela eftermiddagen, av minisen och hans människor. Här är det jag som får upprätta katthedern, för Piff och Puff är så ogästvänliga. Bara springer och gömmer sig. Det finns, som jag alltid jamat, bara en katt här man jämt kan lita på.