En märklig vänskap

Rätt som det är, när jag intar min middagsslummer under hasselbusken, kan jag höra någon ropa på mig med hög röst. "Guuuustaaav...var äääär duuu?" Det är min kompis Negus/Pedram som är ute på sin dagliga vallning av sin husse. Han sitter då på min infart och väntar på mig. Negus alltså. Hussen brukar stå upp!

Negus och min vänskap är litet udda? Både han och jag betraktar andra katter på Området som inkräktare, med skyldighet att bortjagas. Men, det gäller inte mellan Negus och mig! Hans husse är ytterligt förvånad över det tålamod, med vilket Negus väntar på mig varje gång han tassar förbi. I somras hade hussen till och med valt en annan rutt för promenaderna, för han orkade inte stå i en halvtimme i hettan och vänta, påstod han! 

För det är inte alltid jag kommer när Negus ropar. Ibland är jag helt enkelt utom hörhåll, men det händer också att jag inte är på sällskapligt humör just då. Men även när jag tassar fram, får hussen beväpna sig med tålamod, för Negus och jag har mycket att avhandla. Särskilt han brukar ha svårt att avsluta vår samvaro, för att sedan kunna fortsätta rasta sin husse längs gatan. Ett visst mått av övertalning brukar behövas.

Vad avgör om man gillar någon, eller inte? Ibland kan man hitta en vän där man minst anade det!

Ett mysterium

Precis som jag trodde, mycket godare här!

Jag har noterat en märklig sak. Maten som ligger i Puffs matskål smakar mycket bättre än min?! 

Vi brukar få mat samtidigt på morgonen. Matte säger att hon häller upp ur samma påse i våra båda skålar, men efter att först ha provsmakat min mat, och sedan av Puffs, måste jag jama att jag tror att hon ljuger? Nu har jag testat så många morgnar, och det är alltid samma sak! Därför brukar jag nu nästan direkt sätta mig och titta uppfordrande på Puff när hon äter. Det gillar hon inte, så rätt snart blir det ledigt framför hennes matskål.

För att ni inte ska tycka att jag är alldeles förskräckligt bufflig kan jag avslöja att Puff inte alls är en sån gourmet som jag, för hon tassar direkt till min skål och slickar rent där!

Det underliga är, att det är mest på morgnarna som matte fifflar på det här viset? På kvällarna är maten lika god i min egen skål! Ett mysterium, det är vad det är! 

En konst på hög nivå

Någon som tror att det bara är att hugga för sig bland alla grässtråna? Varenda utekatt vet att det är oerhört mer komplicerat än så! Det kan ta ett bra tag att välja den rätta kvalitén. Tjocklek och arom måste stämma överens. Därför måste varje grässtrå noga undersökas och bedömas. Till detta krävs ett ytterst känsligt luktorgan. En människa skulle förmodligen aldrig kunna känna någon skillnad på de olika stråna, hur mycket de än sniffade? 

När det gäller maten där inne, är jag beroende av vad mina människors väljer att köpa hem och servera. Men ute, där är jag tacksam att det är jag ensam som gör urvalet!

 

Jag är ju katt!

Det blev som planerat en riktig hasselbuskshelg! Nu är det som allra mest liggvänligt där under. Lagom varmt, lagom mycket gräs, lagom skugga. Från morgon till sena kvällen. Husse och matte förvånas över att jag ofta ligger kvar där, trots att det börjar skymma? Men så förstår de sig inte på hasselbusksliggande heller.

Mina människor har varit hyfsat duktiga på att hålla sig hemma. Och inte bara hemma, utan också ute, vilket jag uppskattar, och jag brukar ha väldigt bra koll på var de håller hus. Matte har många gånger undrat hur jag kan veta att hon är i växthuset? Men, snälla nån, jag är ju katt!!

Så har jag en liten fråga. Är det någon som lyckas få i sig Seraquin glukosamintabletter? I så fall kan ni få en förpackning med 58 tabletter (800 mg), för jag vägrar äta något dylikt! Det står att man kan ge det som godis eller krossa det och blanda med mat. Matte försökte lura mig med att gömma det i äggula, som är bland det bästa jag vet. Fyjam för att förstöra äggula på det viset! Men är det någon som tycker det är gott, så skicka ett mail till matte, så får du med varm tass alltihop! Skulle det vara flera som hör av sig, så blir det den som skriver först som får det. Vi vill inte ha något betalt, men det vore toppen med en slant till något katthem!

gustavsmatte@gmail.com

Mitt svåra val

Tänk om man i förväg i backspegeln kunnat se,

så man visste vad framtiden hade att ge?

Men valet måste ju ske nu och här

kan bara hoppas att resultatet det rätta är!

Ha det så bra allihopa denna valhelg! Själv väljer jag nog att fortsätta njuta under hasselbusken!

 

Undrens tid...

Nu har det gått nästan fem veckor sedan här infördes nya sovrutiner. Min inneboende Piffs försvinnande innebar ju att min nattliga ensamrätt på husse och matte upphörde, för att Puff skulle slippa vara ensam i den delen av huset. Trots att jag gillade den tidigare ordningen, kan jag nu meddela att jag är helt nöjd med hur det är nu också!

För det mesta väljer jag min fåtölj eller igloo till sovplats, men en del nätter vill jag fortfarande vara hos matte och husse. Eftersom Puff tagit för givet att platsen vid mattes ben är hennes, har jag fått lägga upp en strategi för att slippa onödigt bråk. 

Lyckligtvis är Puff helt ointresserad av husse. Så vid läggdags hoppar upp till honom, och ger välbehövlig magmassage. Sedan lägger jag mig ner och värmer hans mage ett tag. Samtidigt utbyter Puff och jag jamanden, där vi båda försäkrar våra fredliga avsikter. När det sedan gått en stund, har jag försiktigt kunna tassa över till matte. Inte till benen, förstås, där jag brukade ligga förr, utan högre upp, på behörigt avstånd från Puff. Och tänk, det har fungerat!

Med litet taktik och smidighet kan man komma långt.

 

  

Övergiven

Så ensam jag känner mig helt plötsligt

Husse tog bilen och åkte iväg. Jag brukar inte bry mig så mycket om det, men den här gången...med ens uppfylldes jag av en jättesaknad, som jag bara måste få ge uttryck för!

Så jag satte mig där bilen stått, och sjöng "Gustavs klagosång". Den är sorglig, kan ni tro! Och den ska sjungas med stark röst, det är viktigt! Matte kom ut, för hon trodde att något hemskt hade hänt mig? Och det hade det ju!