Varför, undrar jag?

Jag vet inte vad som har hänt, men jag känner mig ovanligt alert och arbetssugen just nu? Passande nog sammanföll det med vackert väder i lördags, även om det var onödigt blåsigt. Hindrade dock inte mig att ha nästan en heldag ute. Min nya energi fick mig att oförtrutet fortsätta patrulleringen utomhus en stor del av söndagen. Och inte nog med det, efter en stunds återhämtning på kvällen påfordrade jag ännu ett arbetspass innan läggdags. Efter en viss tvekan beviljades jag detta. 

Det var väl inte meningen att jobbet skulle dra ut så på tiden, det var det inte, men ni vet hur fort tiden rusar iväg? Husse var ute många gånger och ropade på mig. Eftersom jag inte avslutat arbetet hörde jag förstås ingenting. Så fort jag var klar skyndade jag mig hem, för det var ganska kyligt. Då sa husse att klockan var halv två, och han sa det inte på något positivt sätt? Han var inte sitt vanliga jag, trött på något vis? Dessutom mumlade han något om att jag inte skulle få tassa ut så sent i fortsättningen. Jag förstår ingenting?


 

Är det dags nu?

Klockan är en märklig uppfinning? Nu ska det helt plötsligt bli mörkt en timme tidigare på kvällen? Det kallar människorna för vintertid. Låter som det är dags för långsömn?

Vi får väl se hur det blir med sovandet i helgen. Önskar er en skön sån i alla fall!

Man måste passa på

Mitt växthus är inte alltid tillgängligt längre. Glad blev jag därför när jag hittade det öppet, och med matte där inne!

Noterade en del nya krukor, men inga alarmerande dofter. Kom fram till min lilla spaningshylla och funderade på om jag skulle lägga mig där och meditera en stund?

Klart jag skulle! Nu gäller det förstås att ta tillvara tillfällena! Alltså låg jag där en stund och funderade, och höll samtidigt litet koll på matte. Men det var inte lika skönt som vanligt där, så rätt snart avslutade jag det hela, och begav mig ut på nya uppdrag.

Lisa: Fri!

Före...

...och efter

Ser ni nån skillnad? Igår morse blev jag en väldigt lycklig katt! Jag blev fri igen! Ingen tratt! Ingenting som var i vägen när jag skulle tvätta mig, eller behövde klia mig. Blev tvungen att rusa igenom huset gång på gång för att fira befrielsen. Sen insåg jag att jag måste ta itu med hygienen, och avsatte en lång stund för det. Jam, det var en högtidsstund! Men innan dess, i måndags eftermiddag...

Jag kan klart deklarera att om vettisar tycker jag inte! Inte någon annan som finns i det där vettishuset heller, för den delen. Mot bättre vetande lät jag mig lugnt sättas in i buren där hemma, för jag gillar ju att åka bil. Efter ett tag insåg jag dock att jag förmodligen var utsatt för en kupp? När bilen stannat övergick mina farhågor till full visshet. Var därför fullständigt på min vakt och beredd på det värsta när de kom och hämtade mig där inne. 

Det blev precis lika illa som jag befarat. De lade ner mig och drog och slet på min mage. Jag försvarade mig förstås, och skrek högt på hjälp. Vad då, bara ta stygn?? De pratade om att de mindes att jag hade temperament? Min integritet, då? Jama om övergrepp! 

Så skönt det var att komma hem igen, även om tratten fortfarande satt på. Men igår morse skedde undret, tratten drogs av över huvudet. Nu jobbar jag på att ta igen allt jag förlorat de här veckorna. Men jag har gott om tid. Fri!



 

Vilken tisdag!

Vilken fantastiskt underbar dag! Finns inte mycket mer att jama. Ni ser ju själva?

Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Hur mycket behöver man?

Tre saker. Mer behövs inte för att få en katt nöjd.

Livet blir enklare när man inte kräver mycket.

 

Önskar er en skön helg!