Det finns ett slut

Visst kan det vara rätt trösterikt att tänka på?

Hoppas nu att ni alla får en fin helg, förhoppningsvis utan stormar, varken ute eller inne. På måndag ses vi igen!

Passa dig noga, hund

Passa dig noga, hund, här bor JAG!

Varenda dag passerar alldeles för många hundar här. Egentligen ska jag väl vara glad för att de flesta faktiskt gör just det, passerar. Minst obehagliga är de som går ute på vägen, för de har oftast kopplat en människa. (Det är en sådan hund jag står och bevakar här på bilden.)

Mest opålitliga är alla som rusar omkring på andra sidan tomten, på stranden. Där råder ingen ordning alls. Ibland kommer de rusande i flock, och åt olika håll. Då är det bara att snabbt uppsöka närmaste skyddsbarriär. 

Nu har jag ju genom åren fått stor strategisk erfarenhet, och lärt mig hantera farliga situationer. De flesta hundar är relativt hyggliga, men jag har råkat ut för några som starkt ogillat mig. Helt obegripligt, för jag aldrig gjort dem något? Så för säkerhets skull gäller alltid hög beredskap vid åsynen av den typen av fyrbent varelse.   

Eländiga fästingar och beska piller

Nu, när det är slutet av november, ska väl fästingarna ha gott och lagt sig? Fast det är fortfarande plusgrader här, så jag ska behålla min Skudo-medaljong litet till. I över åtta månader har jag haft den på mig. Totalt har jag haft ungefär åtta fästingar på hela tiden. Det är förstås omöjligt att veta om de varit fler utan Skudon? Men det har varit skönt att slippa Frontline hela sommaren. 

En av de sista (?) fästingarna för i år skänkte jag till matte. Eller skänkte och skänkte, jag kunde väl inte hjälpa att den kilade över till henne när jag satt i hennes knä? Dessutom, om man ska välja på om matte eller jag ska äta medicin för att den dumma fästingen sprutade in något olämpligt, så väljer jag helt egoistiskt matte. Tycker det ser ut som om hon har lättare att svälja de där pillren än jag har? Och hon gör det helt frivilligt, utan tablettspruta! 

För min del tycker jag att tablettutspottning är den sport man ska bedriva när man pådyvlas medicin. Utmaningen ligger i att gömma tabletten i munnen utan att den hinner smälta, och sedan spotta ut den på ett så bra gömställe som möjligt. Då gäller det att vara fokuserad, och ha koll på sekunderna!

Skyffelmat

Matte har infört en märklig nyordning här. En mathiss. Förut har vi bara sett den användas när matte sopat golvet. Nu, helt plötsligt, ska maten serveras på den? Matte förklarar det nya användningsområdet med att hon inte kan böja sig. Härom kvällen ramlade hon med ett brak, och fick ett bordshörn rakt in i ryggen. Sedan dess har det krävts mycket kurrterapi av oss alla tre katter, kan jag intyga.

Skyffelmat? Inga problem!

Första dagarna vi fick frukosten nerhissad blev vi ganska konfunderade och osäkra. Det blir så när fasta rutiner bryts. Visserligen var turordning och platsen  maten sattes ner på densamma, men det gick så mycket långsammare? Och besynnerligt med en sop som puttade ner skålen?

Nu har vi vant oss så till den grad att våra förhoppningar väcks när matte tar fram sopen. Det har gått fort att anpassa sig till den här typen av nymodigheter. När det handlar om mat gäller det att vara flexibel.

Pälsförstoring?

Jag har haft en riktig dåligt-väder-helg. Allra uslast var det i går. Massor med både blött och blåst. Gjorde misstaget att kräva utsläppande på eftermiddagen. Just då var det torrt i luften, så optimistiskt tassade jag iväg en bra bit bort. Det var inte smart. 

I evigheternas evighet vräkte det sen ner. Att tänka på att ta sig hem var uteslutet. Matte var förstås ute och ropade massor med gånger, men inte ville jag riskera att bli dränkt, heller? Till slut lyckades jag förstås ändå ta mig hem. Sedan höll jag mig inne resten av kvällen.

Mycket soffliggande nu, det blir det. Har ni också märkt att sånt har en pälsförstorande effekt? Själv har jag inte funderat så mycket på saken, men matte har påtalat det. "Nu ska du få annan mat, Gustav" har hon sagt. Tydligen ska den här maten få stopp på utvidgningen. Jag tror inte jag bryr mig så mycket? Torra kulor som torra kulor. Huvudsaken jag får behålla min goda blötmatsfrukost. 

Roulette

Inget lätt val. Eller???

Önskar er allihop en riktigt skön myshelg i det härliga novembermörkret!

Nu är jag upprörd!

Jag är ytterst upprörd! En inkräktare har invaderat mitt allra heligaste, min vedbod!

Det har varit ganska trist väder idag, och jag var uppe tidigt i morse för att tassa hej då till husse. Alltså ansåg jag mig ha rätt till en extra lång middagsvila. Efter sedvanlig stretching och litet mat i magen tassade jag sedan ut för en eftermiddagsrunda. Först kontrollerade jag besöksfrekvensen på den nyöppnade restaurangen. Som vanligt hade samtliga ätit klart precis när jag anlände. Fortsatte efter det runt huset, mot vedboden. Där under satt en katt. Och det var inte jag!

Hela omgivningen kunde sedan ta del av min upprördhet. Högt jamade jag åt vederbörande att genast förflytta sig därifrån. Dessvärre var det en tjurig rackare, som inte brydde sig, utan bara stirrade tillbaka. 

Naturligtvis kom matte ut och lade sig i vår diskussion. Hon uppmanade mig med len röst att komma in, och med största tveksamhet tassade jag långsamt mot dörren, hela tiden med ett vaksamt öga på vedboden. Såna gånger är det inte lätt att välja? Tryggheten inne lockar, samtidigt som viljan att försvara Området är stark. 

Jag bedriver högintensiv spaning inifrån högkvarteret

När jag nådde trappan, beslutade matte åt mig. Hon kom ut och helt sonika lyfte in mig. Jag var inte riktigt med på noterna, och visst blodvite uppstod. Vi får väl se om det är det enda blod som kommer flyta här framöver?