Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 10 augusti 2010

Med racertassarna på

*skynda, skynda*  De' e' de' snabbaste jag kan, matte...

Matte trodde hon skulle hinna få en bild av mig när jag hoppade över staketet, för när hon tittade ut genom fönstret såg hon mig på grannens tomt. Men ni vet ju, en annan har för det mesta racertassarna på. Klart att jag kopplade på dem, när jag hörde dörren öppnas! När matte klickade, var jag lååångt förbi staketet redan, nästan framme hos henne, faktiskt. 
Får nog ge henne litet handikapp, om hon ska lyckas. Får sätta mig sådär en trettielva meter från staketet, då kanske hon hänger med.

Har haft perfekt väder idag. Ganska länge höll jag husse sällskap i hans bevakande bakom vedboden. Med mitt godkännande har han förflyttat sig till området ner mot stranden. Det är som bara en liten utvidgning av tidigare område, så det är helt i sin ordning. Samtidigt som han -enligt min order- spanar efter inkräktare, drar han upp småträd överallt. Jag tycker det är rätt intressant att titta på. Han säger att han kommer bli färdig i morgon, och jag tar för givet, att han menar att träden tar slut. För spaningsuppdraget är då rakt inte över i morgon. Det är alldeles för tidigt att blåsa 'faran över'.

9 kommentarer:

  1. Klart du kopplade på racertassarna när din matte öppnar dörren. Men så är ju tvåbeningar lika långsamma som inlandsisen ju. Vi kan ju springa i cirklar runt dem. Du får hålla koll så din husse inte smiter iväg när träden tar slut. Jag rekommenderar en fotboja.

    SvaraRadera
  2. SIPPO: Fotboja, vilken bra idé! Drastisk, men bra. Undrar bara var kattsingen man hittar en sån? *grubblar*

    SvaraRadera
  3. Det syns på bilden att du har full fart in! Bra att husse sköter sig, visst är det skönt att se andra arbeta? Efter ett tag blir man ganska trött och behöver vila. Nosbuff

    SvaraRadera
  4. Ytterligare en av Sippo briljanta idéer såg vi nyss. Fotboja till husse så han inte smiter från sin plikter. Vet inte var man hittar dem, men innan du hittar nån kanske han kan bindas fast vid nåt träd, om han nu inte huggit ner alla. Det där med acceleration är nåt som tvåbeningar inte alls behärskar. Från sovande till 100 knyck på nolltid - det är det nog bara vi katter som kan.

    SvaraRadera
  5. Inte kan man stå och balansera på ett smalt staket bara för att vänta in matte heller. Man får bråttom när dörren öppnas, särskilt om magen jamar för fullt att det är matdags.Vad duktig husse har varit med bevakningsuppdraget. Synd bara att träden tagit slut, precis när husse börjar få kläm på spaningen. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. DUI och DECO: Ja, det var behagligt att sitta där bredvid en stubbe och kolla på honom. Klart att jag vilade sen, men jag satt där faktiskt jättelänge!

    KATTSON: Sippo har alltid så braiga idéer. Men det har du också märker jag, för det är klart mer praktiskt genomförbart att binda honom vid ett träd. Tror jag åtminstone. Där finns gott om träd än, han tar bara bort trädbebisarna. Tror att ett snöre är enklare att hitta än fotboja.

    SvaraRadera
  7. FINDUS, ISAK och RASMUS: Nä, där står jag inte många sekunder. Hon måste alltså få ordentligt med tid på sig om vi ska kunna få en tjusig bild på mig här.
    Trodde nog inte att husse skulle vara så lydig, det har gått över förväntan. Hittills...

    SvaraRadera
  8. konstigt att människor ska vara så söliga. Det är lika dant hemma. Min människa tillika blixtograf hinner sällan med att ta några bilder i "rätt ögonblick" som hon säjer. Det måste ju bero på racertassarna eller hur?

    SvaraRadera
  9. Ja, förmodligen är det en kombination av våra racertassar och deras inbyggda långsamhet! Tassen!

    SvaraRadera