Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 5 november 2010

Man får ta till litet knep

Idag har pälsen blivit ordentligt vädrad. Var aningen tveksam på förmiddagen om jag alls skulle jobba idag, men hur långtråkigt är det inte att bara vara inne? Efter ett antal tillbakatassanden i dörren, och en alltmer frustrerad matte, bestämde jag mig till slut för att kasta mig ut i blåsten.

Hade inte inspekterat mer än ena hörnet av min tomt, när jag upptäckte en enorm skällis som sprang omkring alldeles utanför mitt hus! Uppsökte givetvis skyndsamt den säkraste platsen jag känner till, min altan. Skällisar ska absolut ha en tvåbening efter sig i ett band och inte rusa omkring på andras områden, det är min bestämda uppfattning. För att ha litet säkerhetsmarginal väntade jag på bordet en bra stund sedan den försvunnit. 

Ja, jag veeet, jag får inte vara på bordet. Matte har besynnerliga regler, det är en av dem. Det är ju från bordet jag har bästa utsikten?! Så länge som jag inte ser henne, struntar jag i hennes fåniga påhitt. Det går fort att hoppa ner, om jag hör dörrhandtaget tryckas ned. Hon är nöjd när hon får bestämma, och jag är nöjd när jag slipper åthutningar. Så jag låter henne tro, att jag är en lydig katt, så är alla tillfreds.

Så en helt annan sak. Inte alls viktig, men ändå. När matte var långt nere i franska landet, såg hon ganska många katter. Men en sak var annorlunda: Alla katter var antingen vackert guldfärgade, som jag, eller så såg de ut som siameser och var gråa. Någon annan modell fanns inte! Det måste ju vara en stor brist, att där till exempel inte finns några svarta katter? För visst är det något med att det är tur med svarta katter, eller hur? Det är vad jag har hört i alla fall. Tror att vår president Sippo vet närmare besked.

Önskar alla kompisar i alla färger en jamarbra helg på alla sätt! Vi tassas på måndag! 

8 kommentarer:

  1. Skällisar ska definitivt ha något bakom sig! Tarvligt av matte att du inte får vara på bordet. Så länge det är tomt där är det ok att vi är bordet. Nosbuff

    SvaraRadera
  2. DUI och DECO: Så ni tillämpar samma taktik? Såklart, vi är ju logiskt tänkande katter, inte några mähän! Tass!

    SvaraRadera
  3. Om skällisar alls ska få gå ute, ska de absolut har en stadig människa i kort koppel med sig. Märkligt att din människa ännu inte förstått vem som äger hus och inventarier. Du gör väl som du vill med ditt bord? Snällt i alla fall att du låter matte tro att du gör som hon säger.

    SvaraRadera
  4. Fy för skällisar utan människor i koppel. Tur att du klarade dig undan med alla morrhår i behåll. Varför får inte du vara på bordet? Jag får ju det. *funderar* Angående svarta katter i det franska landet, så undrar jag om det inte är diskreninering att inte ha svarta katter. Får ta upp detta på nästa jamarmöte.

    SvaraRadera
  5. HJULIA o alla andra: Tack, tack, och det hoppas jag ni får också hela bunten!

    KATTSON: Ja visst, klart jag gör som jag vill. Men för husfridens skull får man vara litet diplomatisk!

    SIPPO: Ja, det kan man undra! Matte har några idéer om katthår i maten, men det är bara dumheter. Jag som är så välputsad!
    Jätteskumt med frånvaron av svarta katter. Nästan oroande. Vad kan ha hänt?? *bekymrad*

    SvaraRadera
  6. Puh, vilken tur att du hade racertassarna på och hann upp på altanen. Skällisar kan vara lite läskiga, i alla fall de som man inte känner. Då är det yvsvans och snabb reträtt som gäller. Användbar taktik du använder angående bordsvistelsen! Man vill ju att vardagen ska funka smidigt, så lite diskretion är aldrig fel. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  7. Jag måste erkänna att jag inte känner en endaste skällis, alltså behandlas alla enligt försiktighetsprincipen.
    Visst är det rätt att inte i onödan göra matte förargad? Det gäller att välja sina strider...

    SvaraRadera