Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 1 maj 2012

Tokiga tvåbeningar och läckra stekar

Igår kom alla mina bästa människor på besök. Jag gillar när det blir alldeles fullt av händer som vill klappa mig. Har inga problem med minisen heller. Vill han ta på mig litet, så får han. Puff, den fegisen, flydde i panik för honom och gömde sig långt in under sängarna.

Jag tyckte att vi hade en riktigt trevlig samvaro hemma i mitt hus, men när vi ätit gav sig alla iväg ner på stranden. Blev litet villrådig hur jag skulle tackla det?  När också matte stegade iväg ut igenom grinden, följde jag ändå efter. 

Men hallåjam matte...vart ska du?
Jag gillar inte när mina människor ger sig iväg utanför min tomt. Den här kvällen ogillade jag det mer än vanligt, för det var inte som det brukade på stranden. Framför allt fanns en massa skällisar där. Ändå trotsade jag faran, och följde efter matte en bra bit. Stunderna jag pausade, och överlade om en fortsatt färd var värd faran, blev längre och längre. När jag fick syn på den lilla skällisen som ivrigt drog i en människa, gav jag definitivt upp alla funderingar på att fortsätta framåt. Den skällisen var nämligen av en typisk kattjagarsort. Och visade tydligt sina avsikter därvidlag. Alltså vände jag snabbt på tassarna, och rusade i full fart mot säkerheten.


Ser ni de tokiga tjejerna i havet? De sprang ut och slängde sig i vattnet, gång på gång. Brrrr, så hemskt!
Och så måste jag visa er en upprörande bild. Matte tog den i söndags, då när hon var borta precis hela dagen. Det upprörande är förstås mattes brist på förståelse för en hungrig katts behov.

Kan ni tänka er att matte lät bli att ta med sig maten hem, trots att den skulle blivit perfekt ersättning för mina uteblivna kaninstekar?

14 kommentarer:

  1. Förstår att du blev lite villrådig när dina människor bara gav sig iväg sådär utan vidare. Men jag tycker du gjorde rätt som vände om hemåt när det dök upp skällisar och sånt.
    Tänk vilken brakmiddag det hade kunnat bli om matte tagit med sig stekarna hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir lika osäker varje gång de är nere på stranden, otrygg liksom. Det är ju inte säkert de klarar sig utan mig, och ändå bara går de vidare? Inte konstigt man blir obehaglig till mods.
      Ja, tänk om man fått alla de där små, det är nog de som är läckrast. *slick om munnen*

      Radera
  2. Undrar just hur hon tänkte där... Men, kanske blev hon så förvirrad av alla skällisar. Eller kanske hon blev rökförgiftad? Obegripligt att hon inte tog med sig maten hem till dig!
    *skakar på morrisarna
    nosgos å tröstegottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte första gången hon rymmer ifrån mig på stranden. I vanliga fall brukar jag ge henne mitt bistånd längre, men under rådande omständigheter fann jag det omöjligt. Riskera livet för henne...nä, där går gränsen.
      Visst var det småaktigt av henne att lämna maten orörd? Några små smakbitar kunde jag väl fått i alla fall?

      Radera
  3. Klokt val att vända tillbaka när det kom en massa otrevliga skällisar. Men härligt med gos och klappar! Lite snålt av matte att inte ens ta med sig en sån där liten sak till dig.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni skulle sett vad skällisen slet för att försöka komma ur kopplet. Han höll på att strypas nästan, tror jag. Men jag var allt glad att han satt fast!

      Radera
  4. MEN gustav då, Vad matte var snål och inte tog med sig maten hem till dig, Suckjam. Hoppas du haft en jamars trevlig helg iaf.
    Tasskram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, tack, jag ska inte klaga för övrigt. Fint väder och många klappiga händer, det är bra!

      Radera
  5. Det gläder mig att du fortfarande har ditt goda omdöme i behåll. Att närma sig kattjagande skällisar är bara dumt. Dessutom såg det ut att vara alldeles för många människor att hålla reda på nere på stranden. Tycker förstås också du hade varit värd en sån där liten sak som matte visade på bilden, men tvåbeningar tänker lite konstigt vid såna tillfällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just den där sorten har jag råkat ut för tidigare. En som rusade in på min tomt och skällde alldeles vansinnigt. Helt tokig var den. Då är det skönt att vara katt och kunna ta sig litet högre upp.
      När det gäller jaktsinne, är min matte totalt utan ett sånt. Inget som helst sinne för det. Tyvärr. Tänk vad kul vi hade kunnat ha ihop annars...

      Radera
  6. Fy jam för kattjagande skällisar !
    Jag eller mina 2-benta har faktiskt inte sett röken av grannens hund på ett bra tag !
    Det tog visst skruv när min matte frågade grannen om han tyckte det var rimligt att min matte var tvungen att köra iväg med mig i bilen , för att jag skulle få komma ut ??
    MYCKET dålig stil av din matte att inte ta med sig åtminstånde några av dom där små fjäderkoteltterna hem ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att din matte röt ifrån om skällisen. Det är såklart en kattlig rättighet att få tassa ut utan angreppsrisk!

      Radera
  7. En strand fylld av främmande människor, havet så hotande nära - och så till råga på allt, en skällis på krigsstigen, mjau, så glad jag är att du tassade hem till tryggheten igen!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gick undan, vill jag lova! Det finns ju gränser för min uppoffringsvilja! Somligt får matte klara av på egen fot.

      Radera