En annorlunda natt

Jamars, vilken konstig natt det blev! Jag gick och lade mig ungefär i vanlig tid. Husse hade eldat ordentligt i braskaminen, så jag var tvungen att sträcka ut mig helt i soffan för att svalka magen. Innan jag somnade tittade jag till min gäst, för att se att allt var okej. 

Innan dess hade jag inga problem med att komma in efter min kvällspatrullering. Det var en enorm pälsblåst där ute. Och värre blev det. När jag sovit en stund, vaknade jag av att hela huset dånade. Någon hällde ut hela himlens vatten på mitt hus! Jo, det är alldeles sant! Hann knappt undra vad det var frågan om, innan Åskar dundrade in. Och strax därpå blev det alldeles svart. 

Då kom matte. Vad trevligt, tänkte jag, litet nattmys! Det är man inte van vid, precis. Vi har alldeles för litet sällskapsliv på nätterna! Nu hade vi det riktigt mysigt en lång, lång stund. Tände ljus, lyssnade på oljudet där ute, och var tacksamma att vi satt inne i värmen. När lyset sedan kom tillbaka var det slut på det roliga. Trodde jag. 

Matte gick och lade sig igen, och jag med. Men knappt hade jag hunnit lura till ordentligt, innan min gäst klev upp ur sin säng. Han skulle på nåt jobb långt bort, och måste åka "innan det var morgon". Det senare var hans åsikt. Enligt min mening var det gott och väl morgon. Något jag med emfas jamade till matte också, när min gäst farit iväg. Tog till mina mest effektiva brösttoner. Visserligen blåste det fortfarande, men ut, det var vad jag ville. Och faktiskt lyckades jag få upp henne, även om hon inte såg så glad ut. Men det kan man ju inte alltid vara.

Tänk vilken natt! Först gemytlig samvaro, och sedan bli utsläppt i vettig tid. Tror jag hälsar Åskar välkommen tillbaka, åtminstone om han släcker lyset här.

 

Att man ska vara så liten och lättlyft

Den här helgen har det inte varit så mycket blött. Har därför passat på att gå igenom de delar av Mitt Område, som blivit aningen försummade. Med det menas ytterkanterna. En konsekvens har då varit att jag kommit hem sent på kvällarna. På fredagskvällen var det snudd på att jag tagit nattskiftet. Hade fortfarande inte bestämt mig, när husse kom ut i pyjamas och helt självsvåldigt bar in mig. Naturligtvis blev jag sur, och protesterade mot detta övergrepp på min fria beslutsrätt, men som vanligt möttes jag bara av oförståelse. 

Förutom min patrullering har jag också hållit en del koll på husse, när han ryckt upp små träd. Jag tycker det är mysigt att sitta och titta på. Samtidigt kan jag utföra en del noggrannare besiktningar av området han håller på i. Det är trevligt att arbeta tillsammans.

Ikväll ska jag få en gäst. Det ser jag fram emot. Har fått veta att det är någon som tillhör min familj, men som bor väldigt långt bort. Han ska bo i mitt gästrum i tre nätter. Att ha någon boende där, är något av det bästa jag vet. Förutsatt att det är någon som gillar nattligt sällskap i sängen, förstås. Och det måste ju en medlem av min egen familj göra!

Man vet aldrig

Det är bättre att vara nyfiken på än rädd för det okända. Genom att våga kan man upptäcka de mest fantastiska saker! Så naturligt för oss katter, som ideligen vidgar våra vyer och får nya erfarenheter genom detta. Men, som vanligt, något många av våra människor behöver påminnas om.

Önskar er alla en modig och fin helg!

Tänker

Det finns mycket att fundera på...

Varför den godaste maten tar slut mycket fortare...eller hur det kan komma sig att det regnar utanför båda dörrarna samtidigt, och inte bara den ena?

Livet har lärt mig, att somliga frågor aldrig får något svar.

Sannerligen på tiden!

Mitt älskade växthus...äntligen är det verkligen MITT igen! Inte minsta bit nät i sikte!

Jag kan tassa ut...

...och vara inne precis hur jag vill!

Eller sitta i värmen och bara njuuuuta!

Ett historiskt ögonblick

Men vad hände egentligen??? *chockad*

Något helt oväntat inträffade igår. Jag hade kommit in för en stunds vila. Efter att ha fått litet i magen hoppade jag upp i husses säng, och lade mig skönt tillrätta. Strax därpå kom Piff tassande. Jag blev genast vaksam. Vet ju av rik erfarenhet att det gäller att vara ytterst försiktig i mina rörelser så fort hon är i närheten. 

Hon hoppade först upp på mattes säng, upptäckte mig, och jamade att hon var ute i fredliga ärenden. Slappnade av. Då kom hon rakt emot mig, och började nosa runt om i mitt ansikte. Det var då det oväntade inträffade. Hon började tvätta mig mellan öronen!!! 

Jag vågade inte röra mig. Det var ett historiskt ögonblick. Många av er har vänner att tvätta och bli tvättade av, men mig har det aldrig hänt. Jag har ju tvättat henne ibland på morgnarna, när vi sitter och väntar på frukost. Bara en kort stund, men ändå. Nu har hon tvättat mig! Tänk om vi blir litet vänner ändå, efter alla år?

Varför lyder hon inte?

I lördags blev jag uppriktigt besviken på matte, för trots att jag på det bestämdaste befallt henne att stänga av regnet, hände ingenting. Då hade jag legat och väntat flera timmar i min lilla koja ute på altanen. Både matte och husse hade öppnat dörren flera gånger och frågat om jag ville komma in? Till slut, efter moget övervägande, gjorde jag långsamt det.

Det var då jag tyckte det var dags för ett allvarligt jam med matte. Nu fick det väl ändå räcka där ute?! Inte ens att utföra sina mest basala behov var ju omöjligt som det vräkte ner! Tyvärr möttes jag av total oförståelse i min frustration. Tyckte faktiskt det var ganska uselt, att hon inte kunde hjälpa till med en sån här viktig sak.

På söndagen var det tack och lov godtagbart i luften. Inga problem att utföra varken det ena eller det andra. Jag har en egen låda här inne, men det ska verkligen vara kris om jag ska använda den. Kan inträffa nån enstaka gång på natten. Men på dagen? Aldrig. 

Även idag har jag varit tillfreds. Har tagit ett långt arbetspass hos favoritgrannen. En ekorre har fått för sig att uppehålla sig där. Måste detaljstudera dess rörelsemönster och lägga upp en strategi för infångande. Matte är litet sur på den, för hennes nötter på hasselbusken hinner aldrig mogna, innan de är borta. Och jag kan ju inte alltid ligga där under.