Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 22 juli 2010

Förolämpad

Idag blev jag riktigt förolämpad av matte. Vi hade varit i växthuset en stund. Matte hällde vatten i krukorna. Jag satte mig för säkerhets skull på bordet, för ibland stänkte det oroväckande. Matte klippte av några gurkor, och jag kontrollerade om det var något ätbart. Det var det inte.

Efter det tyckte jag inte att jag hade så mycket mer att göra där inne, så jag tassade ut för att lägga upp strategin för nästa arbetspass. Hittade mycket snart en lämplig plats för detta ändamål. Alldeles precis utanför växthuset, faktiskt. Det var då som jag blev förolämpad.

- Du är expert på att ligga i vägen, Gustav!

Precis så illa uttryckte sig min matte om mig! Jag kan väl inte hjälpa att gången där är så smal, hon får väl hugga ner höggräset på sidorna så det blir tvåfiligt! Naturligtvis låtsades jag inte höra den illasinnade kommentaren, utan jag låg lugnt kvar och iakttog intresserat ett kryp på marken litet längre bort.

När hon klivit över mig, och var nästan framme vid trappan till mitt hus hade jag funderat färdigt på mitt jobb. Kom på att jag först måste få litet förstärkning i magen, så innan matte hunnit öppna dörren var jag före henne uppe på farstubron. Där ledsagade jag henne den sista biten till dörren i en lagom kattlig takt. Man ska inte stressa.

6 kommentarer:

  1. Tänk om människor kunde stressa av lite. Din matte kunde väl ha stickat ett par strumpor medan du låg där i gången och funderade. Sen är det så att vi katter är aldrig i vägen, det är alla andra som är på fel ställe.

    SvaraRadera
  2. En katt är ALDRIG ivägen och ALLTID på rätt plats! Nosbuff

    SvaraRadera
  3. SIPPO: Ja, eller mediterat en stund över hur det kändes att stå just där. Sånt man gör i människors mjaoufulness, ska vara nyttigt har jag hört.

    DUI och DECO: Absolut! Helt självklart! Buff, buff!

    SvaraRadera
  4. Jag skulle kunna tänka mig att detta har att göra med att matte var besviken över att det hon odlat var oätligt. Det är ofta så att deras besvikelser går ut över oss. Snällt av dig att i alla fall ledsaga matte till din matplats.

    SvaraRadera
  5. Men nu blev vi alldeles paffa! Inte kan väl du rå för, att matte är så förtjust i dig att hon vill vara PRECIS där du är? Kommer inte på fråga, att det är katten som är i vägen. Klokt av dig att vilja hjälpa dina människor med att stressa mindre. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. KATTSON: Ja, det tänkte jag inte på! Klart hon var ledsen för att allt jobb var förgäves! Får väl förlåta henne litet grann, då.

    FINDUS, ISAK och RASMUS: Nä, det är ju bara att jämföra storlekarna på våra kroppar! Om det är nån som kan vara i vägen, så inte är det katten!

    SvaraRadera