Torrt under tassarna

Men matte, nu får du faktiskt ge dig med ditt borstande!

Dörren är DÄR!

Det var igår som det var så eländigt väder. Att hitta en torr fläck krävde sin katt. Idag har det varit helt annorlunda! Sol och sol dagen lång. Eller kort, kanske jag ska jama nu?

Nu ska husse och jag lägga oss tillrätta framför teven ett slag och koppla av efter dagens arbete. Att slumra en stund på eftermiddagen skänker nya krafter till kvällspasset. En god vana, som jag tror att alla katter utövar.

Vill införa rymningsförbud

Det här var en av de mindre lyckade helgerna för min del, kan jag jama. I fredags försvann matte och husse, och lämnade mig ensam med Piff och Puff. Till en början gick det väl an, men snart blev det bara så långtråkigt! Allra värst var toalettbekymret. Jag menar, jämför en hel sandstrand med en ynka liten låda? Men jag vet förstås vad som gäller när man är fånge. Jag gjorde vad jag skulle, där man skulle.

Tack och lov för kattluckan ut till altanen i alla fall. Det ger åtminstone någon slags frihetskänsla att kunna tassa ut från rummen inne i huset. Dessutom vågar sig Puff aldrig ut dit, och Piff och jag samsas rätt bra där. En reservhusse i min familj kom och hälsade på, och fyllde på våra skålar med blötmat. Helt klart det bästa på helgen!

Sent på söndagskvällen hörde vi det välbekanta och trevliga ljudet av min bil. Vi samlade oss snabbt till en välkomstkommitté innanför dörren. Givetvis jamade jag genast om att få släppas fri. Blev frustrerad över att nekas min begäran. De påstod att det var för sent och för kallt för att vara ute hela natten. Men vem hade jamat om hela natten? Några timmar hade räckt? Nädå, nu skulle de sova, minsann. Trots denna besvikelse kunde jag inte låta bli några glädjerusningar genom huset. Ja, Piff och Puff sprang på rätt bra, de också.  

Men i morse, då äntligen slog frihetens timme! Jag rusade ut, och slopade den sedvanliga spaningsmomentet i dörröppningen. Åh, vad jag njöt där ute! Åtminstone tills regnet började.  

Men jag funderar starkt på att införa rymningsförbud i familjen. Jag rymmer minsann aldrig! Så varför ska de??

Nu gäller det att passa på

Nu gäller det att passa på

om man sol på nosen ska få

Här njuter jag i fulla drag

 Blir sittande ett långt, långt tag

Tur jag kunde få litet sol på mig där, för tyvärr ser det helt kört ut för mig de närmaste dagarna. Inte därför att det kommer regna ute. Eller vara mulet. Tvärtom ska det visst bli rätt soligt. Men: Mina människor rymmer!  

Det verkar vara någon slags epidemi som går just nu? Flera av mina kompisar har jamat om det här problemet. Visserligen kommer andra människor att vara här, men jag tror inte att det blir riktigt detsamma. Framför allt blir jag utan bloggassistans. Jag får berätta mer på måndag. Önskar er andra en fin helg i alla fall!

Det finns hopp!!

Det finns hopp!!! Tjohoo! Hon är inte helt opåverkbar, min matte. 

Jag kom in efter flera timmars arbete, och var nog rätt inställd på att det var torrisar som gällde för att fylla min tomma mage. Tassade fram och nosade litet på det som stod till buds i skålarna. Men det var som om magen ville något annat. Den ville ha det där som brukar stå i ett särskilt skåp på morgonen. Blötmaten, min frukost och ibland också mitt förmiddagsfika. Kunde det möjligtvis finnas kvar några rester? 

Satte mig nedanför dörren och väntade. "Men din mat är slut, Gustav", påstod matte. Jag låtsades inte höra, utan satt tålmodigt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Inte ett jam kom ur min nos. Jag bara tittade ihärdigt på matte, så att hon skulle lägga märke till min magra och eländiga uppenbarelse. 

Och, under över alla under, det gav resultat! Jag hörde det underbara, speciella prasselljudet som uppstår vid öppnandet av en ny påse mat. Och inte nog med att jag fick blötmat, det var ett extra supergott käk, som jag aldrig smakat förut. Hade visst kommit en provpåse med en tidning. Jag slukade allt jag fick i ett nafs. Lämnade inte ens den annars obligatoriska lilla biten. 

Nu vet jag vilken taktik som gäller. Inget tjat. Bara sitta tyst med bedjande ögon. Och inte ge upp.

Jag avnjuter den uthålliges lön

Men vad tänkte han?

Jag har haft en aningen obehaglig eftermiddag. Min favoritgranne, som jag känner som en förståndig tvåbening, måste drabbats av en tillfällig sinnesförvirring. På hans tomt huserade nämligen en stor och lurvig hund. Efter vad jag förstår med grannens tillåtelse?

Det var litet svårt att förstå vad som var för och akter på åbäket, man fick ta det på var skället kom ut. För det gjorde det. Hela tiden. Under ständigt rusande kors och tvärs.

Till slut fann jag mig nödsakad att avvakta inomhus. Satte mig i spaningsposition på skrivbordet, och höll stadig uppsikt, så att inget förirrande skulle ske in på min tomt.

Inte förrän det varit lugnt och tyst en lång stund återupptog jag mitt arbete där ute. Hoppas nu att det här var en engångshändelse. Förstår inte vad grannen tänkte på?

Högsta säkerhetsposition intagen

  

Vilken lördag!

Först och främst vill jag tacka Maurice och Kajsa för den kuliga och gulliga awarden jag fick i förra veckan! Jag lägger den i min speciella uppskattnings-ask. Det är bra att ha en sån att kunna kika i emellanåt. Alla mina vänner har så fina och söta bloggar. Skickar därför awarden vidare till precis allihopa. Ni delar alla med er av era erfarenheter, var och en på sitt fina och kattliga sätt!

Den här helgen har varit speciell, särskilt lördagen. Tänk att just jag skulle få uppleva den varmaste dagen så här års någonsin! Åtminstone som man vet nu. Nästan tjugo grader. Så var jag också ute precis hela dagen. Fick dessutom besök. Minisen var här med sina människor. Och så kom några andra som tillhör min familj. Både de, matte och jag jobbade i växthuset rätt länge. Matte klippte och klippte, så det blev nästan kalt där inne. Sedan satte de andra upp plast överallt runt väggar och tak. Och så fick jag ett väldigt skönt golv, som liksom blir varmt när man ligger på det.  Förstår inte varför de plockar alls bort det?

Nu är det mer vanlig vardag igen. Mina människor har varit borta en stor del av dagen. Det är inte lika varmt i pälsen längre, men helt acceptabelt för utearbete ändå. Har förstått att bistrare tider väntar snart. 
 

Hur i all världen...?

På förekommen anledning är detta något jag kommer grubbla på den här helgen. Varför måste man straffas och bli tvångsmatad med dumma piller bara för att man är hygglig och städar tomten? 

Nåjam, jag ska inte bara grubbla. Jag ska njuta av att sommaren verkar komma tillbaka och hälsa på en sväng. Det är värt att fira! Hoppas ni allihop får en härlig helg, även ni som kanske inte får det riktigt lika varmt!