Åkte dit - IGEN!

Piff låg under täcket i mattes säng, och jag låg på husses säng. Vi njöt en välförtjänt vila igår eftermiddag. Allt andades lugn och ro. Jag, som låg ovanpå sängen, insåg faran först. Matte kom in med en bur, som hon försiktigt ställde ner på sängen bredvid Piff. Sedan vek hon undan överkast och täcke, grabbade tag i stackars Piff, som knappt hann fatta något innan hon satt inne i buren. 

Det behövdes ju ingen större intelligens för att dra vissa slutsatser av detta, så jag förpassade mig skyndsamt i säkerhet under sängen. Avvaktade en god stund. Inget mer hände, annat än att Piff flyttades till en stol på kontoret. Husse kom hem med bilen, och allt verkade normalt. Släppte litet på vaksamheten, och hoppade upp i ett fönster. Då slog hon till, matte! Att man alltid ska vara så naiv, och blåsa faran över för tidigt?

Som ni förstår var det dags att bli stucken, klämd på och vägd. Jag fick sitta där i min bur och höra hur Piff väste och morrade. Sände deltagande jam till henne, men jag tror inte det hjälpte. Sedan åkte jag upp på bordet. Reflexmässigt duckade jag i buren, av erfarenhet visste jag vad som väntade. Sticket gick väl an, och jag visade hjälpsamt upp mina tänder. Men så var det vikten. 

Nu är det ju som så, att jag faktiskt inte kan hjälpa, att jag inte kunnat träna som vanligt. Har därmed gått upp litet i pälsstorlek, vilket jag inte har några som helst problem med. Det är förresten bara bra att ha litet päls att ta av, när hårdträningen börjar igen där ute. Ett reservlager är väl aldrig fel?

Över??

Det värsta verkar vara över? Åtminstone för den här gången. Nästan allt det vita har försvunnit! Och det går att överleva ute en ganska lång stund. Igår kväll var jag ute riktigt länge. Gissa om det var härligt att kunna göra en riktig mörkerkontroll igen?!

Sedan var det rätt mysigt att komma in igen, för jag upptäckte min favoritgranne sittandes i min fåtölj. Gjorde honom sällskap, förstås. En stunds gosande i värmen framför brasan satt perfekt när man varit ute i kylan.

På jam om kyla, i fredags när det var sådär isande kallt, gjorde jag något riktigt smart. När husse skulle ut och hämta ved följde jag med. I vedkorgen! Perfekt att få komma till min vedbod utan att förfrysa tassarna. Gjorde snabbt det jag skulle där under, och skyndande mig upp till husse igen. Tyvärr fick jag inte samma service tillbaka. Det fick bli ett snabbrace till dörren. När husse öppnade dörren, var jag inne på en millisekund. 

Jag vill inte ha mer sånt kallt!! 

Någon som vill?

Hoppas ni får det varmt och skönt inomhus i helgen! Och mycket gos!


 

Vad gör katten?

Eller...så värst tunga är de väl inte? Konstig sång de hittat på, människorna. För det är visst så här man ska sjunga idag? Jag tycker de kunde ha vanliga ord också. Fjät?? "Nu ska jag ta några tassfjät". Hur låter det? 

Men jag ska inte klaga, om nu människorna vill ha det så här. Det finns viktigare saker att lägga sin energi på. Dessutom blir de ju så glada av att bli uppvaktade i gryningen med litet jam och ett ljus! Ni stämmer väl in i kören? Nu sjunger vi!

Katten går tunga fjät runt gård och stuva. Kring jord som soln förgät, skuggorna ruva. II: Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Natten var stor och stum, nu hör det svingar i alla tysta rum, sus som av vingar. II: Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår Sankta Lucia, Sankta Lucia :II Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar så hon ett underbart ord till oss talar. II: Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky. Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Smarta jag

Det händer att jag är så smart, att jag nästan överraskar mig själv. Säkert är, att jag åtminstone överraskar matte och husse! Som igår, till exempel.

Jag hade legat i husses säng och vilat funderat på olika jaktstrategier en rätt lång stund. Det var ganska ensamt där inne i sängkammaren, så jag tassade iväg till kontoret för att lägga mig på min kontorsstol i stället. Tankearbete utförs med fördel på en sådan stol, hade jag räknat ut. Det var bara ett problem. Någon satt redan i min stol! 

Först gjorde jag det mest naturliga. "Flytta på dig, tack", jamade jag till husse. Men vid det här laget borde jag ha insett, att människor inte förstår de enklaste jam. Ingen reaktion, alltså. Då  kom jag på det!

Jag satte mig vid dörren, och jamade "res dig och kom hit, så jag kan sätta mig på den där stolen". Precis som jag räknat ut, hörde husse i stället "jag vill ut". Deras uppfattningsförmåga för de olika nyanserna i jamspråket är verkligen skrattretande! Husse reste alltså på sig för att släppa ut mig. Så fort han kom till dörren såg jag min chans, och skyndade mig tillbaka till min kontorsstol. 

Husse kunde väl själv gå ut, när han ändå var vid dörren. Sopa bron, eller nåt. Huvudsaken jag fick en stund att filosofera klart på min stol.  

Spegel, spegel

Spegel, spegel på skåpet där

säg vilket klokaste djuret är?

 Jag lyssnade noga till vad spegeln sa' 

 och nöjd fick jag svaret, vad tror ni det va' ? 

Något bra i alla fall

En positiv sak har hänt sen sist. Husse har kommit hem igen! Och nu har han lovat att inte överge mig på många veckor. Det kunde knappast ha passat bättre än nu att få tillbaka husse med tillhörande trampvänliga mjukmage! Vilket eländigt väder det har varit! Kallt, blåst och snö, rikligt av allt. Desto skönare då att ha en hussemage att krypa upp på. Att han sen försöker begränsa min tassmassage struntar jag i! Jag bara måste få utlopp för mina känslor!

Trots att jag tassar ut, (motvilligt,) bara ett par gånger om dagen, har jag hittills kunnat undvika besök i den otäcka lådan. Matte har gjort i ordning en egen låda till mig. Den får fungera som nödbromsen på ett tåg. Enbart vid akut fara. Matte är litet fundersam på hur en katt -jag- kan klara att göra ifrån sig det den behöver bara två-tre gånger per dygn? Det skulle ju aldrig hon göra? Nä, så är hon heller inte lika väl konstruerad som jag!