Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 11 mars 2011

Ingen kattälskare, hoppas jag?

Idag har mina människor varit borta hela dagen. Tyvärr fattade jag inte att jag skulle bli instängd så länge. Då skulle jag inte påfordrat ingång när de gav sig iväg. Den här dagen har alltså mest ägnats åt slappande här inne.

Under tiden har jag i alla fall hunnit fundera på saker. Till exempel, hur ni jamar olika saker? Har ni några speciella ljud ni använder för att väcka uppmärksamhet? Eller något särskilt ni gör? Puff har en grej, hon krafsar på stolsbenet där matte sitter när hon vill något. Puff alltså. Det är hon som både krafsar och vill. Bäst att förtydliga, ifall detta läses av tvåbenta. 
Piff skriker när hon vill ut. Inte alls likt mitt ut-jam. Jag vill gärna höra om ni har några speciella jam eller knep!

Igår kväll, sent, blev vi rätt bekymrade, alla vi katter, för det lät något där ute. Som en katt som skrek jättehögt. Vi tassade runt och kollade i alla fönster. Matte öppnade dörren litet grand för att höra bättre. Hon var rädd att någon skadat sig, eller så. Skriken höll på jättelänge, till slut orkade vi inte bry oss längre. Då kollade matte i sin ajfån, där har hon fågelljud inlagda. Det var en kattuggla vi hört! Hoppas att den heter så för att den låter som en katt, och inte för att den älskar katter till middag.

Det är fredag igen. Jag har uppmärksammat att matte köpt hem mina favvogodissticks med lax och forell. Fredagsmys! I morgon ska minisen komma med sina människor. Hoppas de har med sig min stol. 
Och så hoppas jag att alla mina kompisar och deras människor får en riktigt härlig helg med mycket sol!

Fram med sticksen....NU!


21 kommentarer:

  1. Vilken fin bild på dig Gustav.Vad skönt att det var en kattuggla som lät och inte något skadat djur. Jag (Dui) har en väldigt bestämd blick när husse ska lägga sig i soffan och jag(Deco) har också en viss min och blick när jag vill upp under mattes knän. När vi vill ut jamar vi på ett alldeles speciellt sätt. Låter som du har en god kväll att se fram emot. Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Du får se det som en ofrivillig semester. Uschjam så otäckt det där med skriket lät, hoppas verkligen inte att det var en katt som råkat illa ut.

    SvaraRadera
  3. DUI och DECO: Verkligen tur det inte var en skadad katt. Men hemskt lät det.
    Bestämda blickar är er metod. "En blick säger allt" finns det något som heter tror jag. Stämmer alltså!

    SvaraRadera
  4. SIPPO: Nädå, det var alldeles garanterat bombsäkert en kattuggla säger matte. Ett tag satt den jättenära huset och skrek, då var vi oroliga. Uschjam, hoppas han flugit nån annanstans nu...

    SvaraRadera
  5. Kajsa snackar hela tiden med lillie (och kurrar med mig). När hon vill ha frukost blir hon högljudd och skuttar jämfota på lillie. Om hon inte kommer upp då, så daskar hon till henne med tassen på näsan. Inga klor - bara en rejäl smäll. kajsa låter olika om hon berättar något eller om hon vill ha något. När lillie inte begriper vad hon menar, så visar hon vad det är hon vill ha.

    Jag, Maurice, är väldigt tystlåten. Enda gången jag jamar är om det har hänt något som jag behöver hjälp med. T ex när en bjällra försvunnit, när jag inte kan öppna en dörr eller om något är fel och lillie behöver fixa det (Kajsa strular ibland till det för sig. Fastnar i soffan t.ex. Eller blir instängd i kylskåpet.) Vill jag att hon skall kela med mig, stryker jag försiktigt med tassen över hennes kind eller arm. Om jag vill ha godis från burken, så buffar jag på henne och om jag vill ha nytt vatten, så sätter jag mig vid vattenskålen/-koppen och tittar ner i den, eller sätter ner tassen i den. Då fattar hon vad hon har att göra.

    Angående tasskontrollen - om du sätter upp en skylt, så kan nog immigranter eller turister förstå att de skall gå in och snacka med Piff. Puff kan ju visa vägen. Jag tror att en tasskontroll blir jamarns bra.

    Tassen, nosgos, buff och godis sticks!
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
  6. KAJSA och MAURICE: Kajsa låter som en resolut tjej som får saker och ting gjorda. Dessutom med ett rikt varierat jamspråk. Jag blir litet nyfiken på vad hon berättar?
    Nyfiken blir jag också på vad du, Maurice, behöver hjälp med när en bjällra försvunnit? Om min bjällra försvunnit blir jag jätteglad, för då kan jag smyga bättre.
    Att visa med kroppsspråk vad man vill skulle jag tro är det mest effektiva sättet att kommunicera med våra människor. Där har du verkligen lyckats, vad jag kan förstå.
    Det var intressant att få ta del av alla era olika jamsätt!

    SvaraRadera
  7. KAJSA och MAURICE...IGEN: Jag glömde ju tasskontrollen! Jag ska ta mig en allvarlig funderare på ditt förslag. Det ligger mycket i det. Tack!

    SvaraRadera
  8. Så länge vi bor på katthemmet är det inte så stor idé att utarbeta nåt särskilt jamspråk, men jag ska återkomma i frågan när jag fått ett ege hem. Hoppas dina människor förstod vad du menade när du ville ha stickisen. Det syns ju tydligt på hela ditt kroppsspråk att du verkligen inte har varken tid eller lust att vänta en enda sekund!

    SvaraRadera
  9. Sådana godissticks är ju jättesmaskiga! Hoppas verkligen att du inte behövde vänta på godiset. Det där med jamspråk är verkigen intressant. Tänk att det finns så många varianter hos oss kissar. Tror nästan vi får utveckla ämnet lite djupare i ett eget inlägg, men mycket kort kan sägas att Findus är den mest pratsamma av oss. Han kurrar för det mesta med både matte och oss, men om något är VIKTIGT (som middag, genast, när matte kommer hem) blir det riktiga jam med volym och resonans i brandlarmsklassen. :) Kurr och burr.

    SvaraRadera
  10. Ibland hamnar en bjällra bakom byrån eller bakom tvättmaskinen (eller rullar in under en låst/blockerad dörr). Då måste lillie plocka fram den åt mig.

    Kajsa är rätt kaxig av sig numera och VÄLDIGT VERBAL - det är svårt att tänka sig att hon var så oerhört skygg från början. Hon ligger ofta och bara jamar med lillie. Jag lyssnar inte så noga på hennes prat, men det låter som om hon snackar om vad hon gjort, vad hon tänker på och som om hon berättar långa historier.

    SvaraRadera
  11. Fnissar åt den där ajfånen. Inte klokt vad de kan stoppa i den där, katter och ugglor som låter som katter.

    Hoppas sticksen smakade. Blev först lite orolig att det var någon stickis inblandad.

    Nosgos

    SvaraRadera
  12. Tjingeling !
    Här har man minsann oxå blivit lämnad ensam delar av helgen :(
    MC-utställning har bägge mina 2-benta varit på och sen har matte jobbat både igår och idag :(
    Tur att husse varit hemma i alla fall :)
    Jag jamar när jag vill ha uppmärksamhet eller kraffsar matte på benet.
    Hoppas oxå att den där ugglan heter som den gör för att den låter som en katt och inte äter katter !!!
    Nog ska jag leva upp till mitt namn på utställningen ;-)
    Fast det behöver vi ju inte tala om för min matte !!!
    Förresten har jag jamat om att du Gustav är väldigt lik Gustav som min mattes föräldrar bor ihop med ?!

    SvaraRadera
  13. Det var ju tur att det inte var en katt som skrek.
    Sixten han är egentligen ganska tystlåten av sig, men när han fångat ngt byte som t ex en mus så tar han i rejält med ett djupt dovt jam som matte vet betyder att han fångat ngt, då säger Matte till honom hur duktig han är så är han nöjd. Jag, Puma kan ta i rejält med jam när jag ska ha mitt torrfoder då piper jag i ett tills Matte sätter ner skålen.

    SvaraRadera
  14. Jamar med Dui och Deco - katten vilken stilig bild!
    Vad gäller specialjam så har jag ett med osviklig effekt. Det är en blandning mellan krax och jam och låter precis så ynkligt som man känner sig när man är uthungrad. Det kan krävas lite övning för att få till den rätta hesheten.
    Tassklappar

    SvaraRadera
  15. KATTSON: Nog blev det sticks! Jag är alldeles tokig i de där lax-forellsticksen! *slick om nosen*

    SvaraRadera
  16. FINDUS, ISAK och RASMUS: Ser fram emot att få läsa mer om ert jamspråk! Det är minsann inte bara några jam, utan ett väldigt utvecklat språk. Man kanske borde doktorera på det?

    SvaraRadera
  17. MAURICE och KAJSA: Aha, då förstår jag! Jag trodde att det var en sån bjällra som jag har om halsen. Hennes är säkert en roligare variant.
    Puff jamar också massor, mest av oss. Hon är också skyggast. Kanske blir man jamigare då?

    SvaraRadera
  18. NEA: Ja, hur får de plats allihopa???
    Sticksen var alltför försvinnande goda. Men jag har sett att det finns flera...

    SvaraRadera
  19. KJELLE BUS: Aha, en till krafsare! Ja, inte jag, men Puff är superkrafsig. Ibland får matte stå en meter ifrån, så inte Puff tar sönder hennes kläder. När Puff sitter på en bänk och kan nå litet högre upp, alltså.
    Jaså, det finns någon som är lik mig? Jo, det finns nog rätt många Gustavar där ute. Undrar just om han också är en lugn kille?

    SvaraRadera
  20. PUMA och SIXTEN: Ett dovt jam och ett pipjam, se där vilka variationer! Jag signalerar också när jag fångat något, men mera som ett avskräckande dovt morr. Så Sixten visar upp sin fångst? Jag tassar undan med min så fort jag kan.

    SvaraRadera
  21. GUNILLA och FRASSE: Ännu ett nytt jam: Kraxjamet! Kan tänka mig litet vad det innebär. Puff kraxar också ibland, mest när hon vill gosa med matte. Kan föreställa mig att kraxjamet är ytterst effektivt för att få matskålen påfylld!

    SvaraRadera