Ofta blir man rädd...

Fast jag hoppas förstås att ni inte ens ska behöva bli  onödans-rädda i helgen, utan att den bara blir trygg och härlig på alla sätt!

Pensionär?

Blir man mera tolerant när man fyllt fjorton år? Jag har i alla fall blivit det.

Förut tyckte jag det var ett problem att mina människor var så trögväckta på nätterna. Antingen om det gällde en stunds gemenskap, eller när jag kände plikten kalla där ute.
Så icke nu.

Hela sommaren har jag utan minsta jam låtit bli försöka få liv i dem? I stället har jag satt mig fönstret emellanåt och bevakat det man kan se åt det hållet. Sedan har jag tyst tassat tillbaka till deras sängar. Efter ett antal såna arbetspass har jag ibland till och med legat kvar i sängen fast de stigit upp! 

Kanske är det pensionärslivet som har börjat?   

Arbetsupplägg

Sedan den dumma Åskar dödade min spaningstall har jag litet svårt att hitta något nytt riktigt bra ställe. Det blir mest att jag sitter hemma på farstubron. Kanske för att det är ett naturligt ställe att starta dagen på. När dörren öppnats vill jag helst kolla läget en stund och ta in omgivningen. 

Nästan alltid börjar jag med en noggrann genomgång av området Stranden, fortfarande sittande på bron. Efter det brukar jag kila över till favoritgrannen och kolla läget mera i detalj, och på plats. Östra delen av Mitt Område, samt den södra, får bli sedan, och i mån av tid. Ibland kommer matte eller husse ut, och då måste jag prioritera dem, förstås. Och de viktiga vilopauserna får inte hoppas över! 

Jag har hittat en arbetsmodell som passar mig perfekt! 

Orättvist i kubik

Det försiggår dagligen stora orättvisor här i mitt eget hus. Puff får mycket mer delikatessmat än jag! Nästan bara sån, faktiskt. Jag är helt övertygad om att hennes mat är jättebra för min mage också, fast jag inte har löst bajs.

E'ru färdig snart?

Nähä.

Bäst att passa på, innan matte ser mig!

Så var det roliga slut...

Inget krusande här, inte!

Den här helgen får mina människor godkänt i närvaro. En trea kan jag dela ut, fast svag. De kunde givetvis inte låta bli att rymma någon av dagarna. Nu var det ju väldigt skönt väder, därför fick de det förhållandevis goda betyget trots allt. 

Kvällarna har jag uppskattat mest under helgen, för då har vi haft mys tillsammans ute på altanen. Jag älskar verkligen att upptäcka matte och husse där! När det är så här varmt brukar de sitta där och äta. Då njuter jag av att ligga bredvid dem på det solvarma däcket. 

Fast i lördags, när jag tänkte delta i måltiden med egen medhavd mat, ville de inte ha mitt sällskap? Redan när jag närmade mig och som vanligt annonserade att det var knytkalas på gång, blev jag anmodad att "stanna där"!? Ja, var det på det viset fick de väl sitta där för sig själva. Jag krusade minsann inte!

Idag brydde jag mig inte om att bidra med något till lunchen. Men mitt sällskap fick de i alla fall. Långsint, det är jag inte.

Det måste man!

Kanske slår någon dröm in just den här helgen? Önskar er alla en riktigt god sådan i alla fall!

Vill de det?

Här sitter jag, en mager katt,

funderar, varför att

av läckerbitar man får bara en slatt?

Vill de man ska bli alldeles platt?

Dessa människor!?

Om ni tittar riktigt, riktigt noga ser ni mig! Det är jag som har svans och står mitt i bilden bredvid björken!

Matte har tittat förundrat på mig, när jag legat på gräsmattan och stirrat på en viss fläck bakom björken. Litet blött nedfall har inte stört min koncentration. Flera dagar har jag tillbringat så. Alldeles stilla med fast blick framåt och nedåt. Inte hela dagarna, förstås. Jag har ju en hel del andra åtaganden att bestyra. 

Hon började undra vad jag hade för mig, min matte? En platt gräsmatta kunde väl inte härbärgera några särskilda hemligheter? Oj, oj, jag jamar bara: Människor! Inte avsätter jag så mycket tid utan anledning!?

Och snopen blev hon när sett mig hämta första musen där! Det var när jag var på väg att hämta nästa, som bilden här ovanför togs. För att inte störa mig var hon finkänslig nog att ta den från mitt hus, så avståndet är rätt stort. 

Nu har hon lärt sig i alla fall att det finns en anledning till att jag ligger länge och tittar på en gräsmattefläck!

En riktig katt?

Katt, eller?

Är jag en katt? Konstig fråga, kan tyckas. Men det är faktiskt så att många av mina närmaste människor inte tycker så. De ser såklart att jag ser ut som en katt. Men ändå. Matte brukar säga att här bor två katter. Och så en Gustav.

Nu har hon sagt mig att detta ska uppfattas positivt. Att man tycker så bara för att jag är ovanligt lugn och klok. Inte för att jag vet hur det är med den saken, men en sak är jag helt säker på: Visst är jag är 100% katt! 

Helgen Annorlunda

Det blev en oväntat annorlunda helg för min del. Husse har ju varit på "jobbet" ett tag, och i lördags försvann matte också! 

På morgonen noterade jag att det ställts mat både på altanen och inne i växthuset, vilket jag förstås uppskattade. Men sedan kom minisen och hans människor, och de stannade inte för att umgås med mig, utan for iväg nästan direkt och tog matte med sig! 

Nu har jag ju rätt många åtaganden att utföra, så jag kan inte påstå att jag saknade henne så värst. Eftersom skällhunden i grannhuset har åkt hem, har Mitt Område dessutom utökats söderut. Att patrullera allt tar minsann sin tid!

Nöjd

På eftermiddagen på söndagen kom de tillbaka, allihopa. Jag blev förstås glad, och var genast där och hälsade dem välkomna med mina bästa jam! Sedan måste jag erkänna att efter två dagars och en natts utejobb var jag helt tillfreds med lägga mig tidigt. Somnade faktiskt redan vid halvsjutiden. 

Ikväll kommer husse hem, och sedan blir allt precis det underbara "som vanligt" igen! Åtminstone för ett tag. 

På en okänd väg

Och vem vet vad vi ska upptäcka den kommande helgen? Hoppas det blir bara bra saker för både er och mig!!!

En bra kompromiss

Hasselbusken i all ära, men den har sina begränsningar...Nödvändig skugga gick helt enkelt inte att uppbringa under dess blad den här heta sommaren. Och visst, vid normalt blött nedfall duger busken som regnskydd. Men den senaste tiden, när Åskar varit på alltför täta besök med de enorma vattenmagasin han vräkt ut, ja, då har det behövts mer rejäla doningar.

Förra året saboterades min ingång till växthuset. Matte hängde för ett nät bara för att de dumma koltrastarna ville ställa till kalas där inne? Oerhört fånig idé på alla sätt, ansåg jag, som gärna deltagit i festligheterna.

I år har vi kommit överens om en kompromiss. Hon fick sätta upp sitt nät, men inte ända ner till marken. Kolisarna fattar ändå inte att de kan ta sig in genom öppningen där. Visserligen blir det tji kalas för min del helt utan nät, men i stället har jag fritt tillträde närhelst jag så önskar. Det har jag verkligen utnyttjat!

Det kom ett plötsligt skyfall. Men vad gör det?

Åh, är det du, matte? Jag sov ju så gott...

Vad vill du??

Äsch, bara den där blixtapparaten igen!

Vem bryr sig?? Zzzzzzzzzzzz...

Har nog inte många varit med om

Som jag jamade igår, fick jag uppleva något för allra första gången på den här semestern.

Det var så här, att matte skulle slänga sopor och hämta posten ute vid vägen. Som alltid, när jag ser henne, slog jag följe. Satte mig vägkanten och väntade på att hon skulle bli färdig. Sedan tänkte jag tassa med in för en liten matpaus. 

Under tiden upptäckte jag några människor som närmade sig. De hade en minis med sig. Hon satt i en vagn. När de fick syn på mig började de prata med den där höga, ljusa rösten som nästan alla människor verkar använda när de tilltalar oss? Nåjam, efter allt det gamla vanliga "åh, vilken fiiiin katt" och så vidare, frågade de minisen om hon ville sjunga en sång för mig! Det ville hon!!!

Artigt satt jag kvar och lyssnade medan hon sjöng. "Lilla katt, lilla katt, lilla söta kaaatten" började hon, och fortsatte sedan ännu mer med hur fin och söt och bra jag var. 

När sången var slut fortsatte de vägen fram, och jag följde med matte in för att få några tuggor lunch. Jag undrar hur många katter som blivit sjungna för av små, okända minisar?

Gjorde inget att han åkte

Nästan genast efter att mina människor kommit tillbaka från London-landet for husse iväg till Norr-landet igen. Han "måste" jobba litet, påstod han. Men det gjorde mig inte ett

Jag o favvogästen förra gången hon var här

dugg! För sedan kom min allra, allra bästa favoritkliare! Hon, som vet att uppskatta nattligt kattsällskap till fullo. Jag tror att det var bara en enda natt jag var litet oartig därvidlag. Ibland blir det bara så. Råkade somna på fel plats.

Ni förstår vilken fantastisk inledning jag hade på min semester!? Först tre dygns total frihet. Med det menar jag egentligen "nätters", för det är ju bara de som vanligtvis brukar missunnas mig. Sedan fortsatte ljuvligheterna med favoritbesöket. Allt ackompanjerat av det mest underbara väder!

I morgon ska jag berätta om en annan sak som hände på semestern. Något jag aldrig upplevt förut.

Vilken semester!

Hasselbusken?? Nä, för varmt!

Hej på er! Har ni väntat? Bra! Jag har haft en av mina bästa somrar någonsin, tror jag. Knappt någon blött i luften alls. Inte en enda inkräktare. Varmt och skönt både dag och natt. Skuggläge har gällt för det mesta.

Det spännande och intressanta nattlivet har jag dock inte kunnat delta i som jag velat. Utom alldeles i början av semestern. Då blev jag nämligen utsedd till husvakt i tre hela dagar, när husse och matte for till London för att titta på några som skulle säga 'ja' till varann. 

Det kom människor hit ändå de dagarna, av någon anledning? De kallades kattvakter? Men, det är klart, det var väl Piff och Puff som avsågs, de var ju inne och behövde passas. För säkerhets skull följde jag också med in när 'vakterna' kom. Kände på mig att det där inne vankades mycket bättre käk än torrbitarna där ute. En helt korrekt känsla, visade det sig!

I morgon ska jag berätta mer om min semester. Det får ju inte bli så långt att ni tröttnar redan första dagen!

Laddning

Men ni får vänta någon vecka till, eller så, innan jag är klar!