Lisa funderar

Varför är så mycket som är roligt förbjudet?

Det tål att funderas på hela helgen! Gustav och jag önskar er en fin helg, fast vi nu går in i höstmånaden oktober!

 

Bara arg?

Visserligen försvann husse, men jag har fått en fullvärdig ersättare! Nåjam, kanske inte riktigt lika mjuk och trampvänlig, men definitivt min favoritkliare och bästa nattkompisen! Helt perfekt hade det varit om hon dessutom släppt ut mig, men det hade väl varit att hoppas för mycket? Fast jag gjorde flera tappra försök att påjama mitt önskemål när det började ljusna, det gjorde jag. "Tror du han hade ont?" undrade min gäst. "Nä, han var bara arg", svarade min matte, helt känslokallt. Precis som att det kunde man ignorera?

Så är det att vara katt i det här huset.






 

Lisa: Får fundera litet till

Då var jag här igen...

...men hur katten kommer man vidare? Får nog fundera på det litet till?

Ett litet tass-steg framåt

Idag har det hänt två saker, en bra och en dålig. Den dåliga är att husse rymt igen. Men den bra att jag äntligen, efter att jag söndag-måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag-lördag-söndag och måndag tvingats bära detta pinoredskap! Hur många dagar blev det? En evighet! 

Litet dumt är det också att mitt öga inte vill öppna sig än, så något utetassande kan jag inte räkna med så länge som det ska droppas och droppas i ögat. Just nu är jag riktigt less på det här dragandet i ögat för att det ska öppna sig. Protesterar genom att stänga mitt tredje ögonlock, och det gillar inte matte. Droppen måste komma på ögat, påstår hon. Där har vi olika åsikter.

Att kunna äta utan problem, och få tvätta mig när jag vill, det var i alla fall hundra procent befriande!


 

 

Goda nyheter

Tidigt i morse blev jag körd till vettisen igen, nu till den som jag var hos allra först. Något bättre än på sjukhuset, för nu fick jag bara en massa olika sprut i ögat, men slapp grävande i det, och även stick i nacken. Jag fick en massa beröm igen, hon menade att jag var ovanligt duktig! Med det menas väl att jag är dålig på att försvara mig?

Och vet ni vad? Såret är läkt! Ögat är fortfarande litet skrovligt och känns obehagligt, men i morgon slipper jag nog tratten! Så mycket bättre allt kommer kännas då. Tänk bara att kunna äta utan problem, även om det har varit rätt mysigt att få hjälp av husse att hålla skålen i rätt vinkel. Nu känns det faktiskt som om Livet skymtar runt hörnet!

Nästa måndag ska jag tillbaka till vettisen. Men innan dess hoppas jag att jag ska kunna öppna ögat helt igen. Och få KOMMA UT!



 

Inget är som...

Inget är som väntans tider?

Hmm, det skulle väl vara att väntan var slut?!

Önskar er alla en trevlig helg i alla fall!

  

Om sjukhus tycker jag inte

Hade precis börjat vänja mig vid att bli sprutad i ögat tolv gånger om dagen. Sprut, och somna om, liksom. Att då bli instängd i den eländiga buren igen kändes inget vidare.

Dubbelt suckjam...

Varningsklockorna ringde i full styrka, och jag luftade högt mina farhågor under bilfärden. Det blev exakt lika hemskt som jag trott.

Först lurade de mig nästan att det skulle bli trevligt, för tratten togs av. Äntligen kunde jag genomföra litet pälsvård! Fast så igengrott som det var hann jag bara en liten fläck, innan tortyren satte igång. Återigen skulle det droppas, grävas och dras i mitt stackars öga. Och, kan ni tänka er, trots att jag var så medgörlig och samarbetsvillig man kan förvänta sig, måste det hämtas förstärkning! Mina tassar var tydligen i vägen? 

Efter mycket om och men beslutades att jag skulle få två sprutor och ny medicin. Antibiotika inte bara droppat i ögat, utan som tabletter också. Droppar tolv gånger om dagen och tabletter två gånger om dagen. Tur jag får vara ifred på nätterna!

På måndag ska min vanliga vettis titta på ögat igen. Om det inte är bra då ska jag till en ögonspecialist på sjukhuset. Idag var hålet i ögat lika stort, men inte lika djupt. Nu hoppas jag verkligen att det är mycket bättre på måndag, för det där djursjukhuset är inget behagligt ställe!


 

Sjukhusbesök

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Igår fick jag åka iväg till djursjukhuset, för matte gillade inte hur mitt öga såg ut? Uppriktigt jamat gillade jag inte hur det kändes heller, och jag berättade det väldigt högt och tydligt hela vägen till sjukhuset. 

Väl där blev jag utsatt för den ena hemskheten efter den andra. Det kördes runt med en stor spade i ögat, och slets

och drogs i ögonlocket. Sen fick jag en spruta i nacken, och olika droppar i ögat. Och det allra värsta av allt, innan vi åkte därifrån satte de på mig en tortyr-tratt! Ni kan ju tänka er hur jag kände mig efteråt? Av ren utmattning orkade jag inte få fram ett jam på hela hemvägen!

Varenda katt som påtvingats en krage vet hur deprimerande det är. Att äta, som brukar vara så lustfyllt, är ett komplicerat elände med tratten som tar emot överallt. Och jama om att man känner sig ofräsch utan den dagliga tvätten! 

Tydligen har hålet i ögat blivit mycket större, och så var det kraftigt inflammerat. Nu droppar matte dubbelt så mycket i ögat, olika mediciner. Och så ska jag tillbaka till sjukhuset på onsdag eftermiddag. 

Nu vill jag bara sova och sova, och jag kommer inte skriva mer här förrän jag varit på sjukhuset på onsdag. Önskar så att jag ska kunna låta litet gladare då!

 

Visst är det?

Visst är det väldigt synd om mig?

Men en god helg önskar jag dig!

Lisa: Bästa gömstället!

Gustav har gömt sig i flera dagar, och nu har jag lekt kurragömma med matte! Är inte detta bästa gömstället, så jama?

Mycket sova blir det

Jag förstår inte varför det är så här, men har nu accepterat att livet förändrats. Tydligen ska jag hädanefter vara inne? Försöker fördriva tiden bäst jag kan genom viss fönsterspaning, men mest genom att sova i min kartong. Idag förgylldes dock dagen för ett ögonblick, när jag förnam en ljuvlig doft när jag låg där och halvsov. Vitfisk!

Nu var gårdagens oförrätter glömda, så jag var snabbt på tassarna och nere på golvet. Men alltför fort var det gyllene ögonblicket förbi. 

Sååå långtråkigt det här livet är! Kan bara jama en sak om det: Mycket sova blir det.   

Tror de jag är dum, eller?

Alltså, en gång kan jag gå på det, men två?? Vad tror de om mig, egentligen?

Efter den behandling jag utsattes för igår, insåg jag i morse att det gällde att hålla sig undan. Sedan tidigare vet jag bästa stället för det: långt in under någon av sängarna. Jag började med husses. Så när matte kom för att spruta ögat var jag i säkerhet. Gissa vad hon gjorde då? Ställde fram vitfisk på ett fat en bit från sängen! Trodde hon jag skulle gå på det simpla tricket?! Ha, jamar jag! Icke sa Nicke! 

Då kom husse med en sopborste, men det var ju bara att förflytta sig in under mattes säng i stället. Så där höll vi på ett tag. Tyvärr tog husse då till ytterst ojusta metoder. Han tog bort alla sängkläder och lyfte bort sängbottnarna! Det var inte sportsligt, tyckte jag, för hur stor chans hade jag då? 

HÄR trivs jag!

Efter det obehagliga droppandet fick de för sig att skulle vara på altanen. Att jag skulle gilla den bättre än sängkammaren? Så de placerade mig där med vatten, mat och låda. Och låste kattluckan. Men inte ville jag vara där! Så jag satte mig framför luckan och jamade uppfordrande. På andra sidan försökte Lisa ta sig ut till mig. "Det här är rena cirkusen", sa matte, föste ut Lisa i köket, och tog in mig och alla attiraljer i gästrummet. Det gillade jag! Kröp gillande direkt ner i min inredda kartong där, och somnade gott efter allt ståhej.

Nu har jag varit där hela dagen i lugn och ro. Blivit droppad i ögat litet då och då. Nu kan jag nästan inte öppna det. Har en otäck känsla av jag inte får komma ut i morgon heller.




 

Det var inte så här jag tänkt mig...

Visst, helgen har varit hur skön som helst. Trevliga gäster, god mat och härligt väder. Men igår tyckte jag att ljuset blev så skarpt? Försökte motverka det genom att inte öppna ögat så mycket. 

Idag kom jag glatt intassande när matte ropade på mig mitt på dagen. I handen hade hon min matskål, vem kan motstå sånt? Och jag fick mat. Men det var också allt. Inte fick jag komma ut igen!? Timme efter timme fick jag vara instängd. Och ni kan nog gissa vad som hände? In i buren med Gustav, bara, och iväg till det där hemska pinostället! Där fick jag olika droppar i ögat. Kunde ha räckt med det, tycker jag. Men nej då, nu ska jag straffas ytterligare! 

I ett par dagar måste jag vara inne! Och nu när det är så ljuvligt väder! Vettisen påstod att jag är handikappad?! Att jag hör dåligt och bara ser bra på ena ögat! För att jag förmodligen fått en vass klo i ögat, så att det gått hål. Och gissa en gång vem den skyldiga kan vara?!

Nu ska det droppas i ögat sex gånger om dagen, och först när jag öppnar ögat och inte ogillar starkt ljus får jag tassa ut igen. Suck och åter suck. Det var inte så jag tänkt mig den här måndagen?


 

Minns i september

Och det verkar bli en varm och härlig helg! Hoppas

att ni också får det riktigt, riktigt skönt!

 

Lisa: Lätt som en plätt

Hej matte! HÄR är jag!

Den där dörren ser allt lockande ut...

...tror jag gör ett försök!

Men dörren FLYTTAR på sig? HJÄLP, matte!

Nu vill jag inte vara här mer. Men hur tar jag mig ner? Här funkar det inte?

Men här då?

NU KOMMER JAG!

Men varför har hjärtat hoppat upp i halsgropen, matte? Det där var väl INGENTING?

En skat-farm ska vi inte ha

Om ni skulle komma och hälsa på skulle ni kanske hitta mig här, precis utanför ytterdörren. Jag använder den platsen väldigt ofta. Inte för att jag vill in, för det vill jag oftast inte. Det är bara en lugn och trygg plats med utmärkta spaningsmöjligheter. Dessutom har jag full kontroll på om matte och husse ger sig iväg. Eller kommer.

Tidigare ställdes det ut mat också. Det sker numera helt kortvarigt. Som ni kanske gissat fanns fler hugade matgäster. Inte den minsta smula lämnades till mig! Eftersom här inte ska bedrivas varken skat- eller kråkuppfödning får jag numera äta under övervakning. Ligger helt i linje med mina intressen också, förstås. När det gäller mat är jag inte generös ett enda dugg, och särskilt inte till de svartvita, som retas med mig så fort de får tillfälle!




 

Matte lånar bloggen

För några veckor sedan fanns nedanstående krönika med i Helsingborgs Dagblad, och jag kände direkt att jag ville förmedla den även till människor utanför vår landsända. Har nu fått medgivande till det. Gissar att de flesta av er (alla?!) tycker att detta är alldeles lysande skrivet!
Matte

"Djur är inte leksaker

Caroline Wickmark

Crazy catlady, säger de ibland. För jag har två svarta pantrar där hemma som värmer sängen och får mig att skratta även på ledsna dagar.
Crazy catlady, säger de med leendet i mungipan men visst finns sägs det med en liten nyans av hånfullhet. För det här med gilla katter är inte riktigt något att skryta med. Inte som att ha en dyr häst med stamtavla som ens föräldrar köpt, eller en hund som kanske både kan jaga och vakta.
En katt är bara katt. Den kommer och går som den vill, och tar inga order från någon. Det är det vissa inte förstår – själva tjusningen med en katt. Man ger den respekt och i utbyte blir man förhoppningsvis den lyckligt utsedde till att få ge ett klapp under hakan.

Inte för jag har något emot varken hundar eller hästar, eller ens de personer som inte gillar katter. För trots att jag inte alls förstår dem är det inte den kategorin människor som är problemet.
Snarare kategorin: ”Åh jag påstår mig älska katter så jag skaffar en även om jag om ett halvår kanske vill plugga i Kina.”
Den kategorin alltså. Jag tänker inte skräda orden. Det finns en särskild plats i helvetet för människor som utan närmare eftertanke skaffar katter, eller djur överlag för den delen, bara för en kort tid senare inse att de inte passar in i deras liv.

Vi läser om det år efter år, det slutar aldrig. Om de fulla katthemmen, upphittade halvdränkta katter, sommarkatter och senast i veckan skrev HD om att Tassebo går på knäna igen.
Ibland landar jag på djurannonser på Blocket, sätter kaffet i halsen över folks dumhet, att de skaffat katt men bara några månader senare insett att de ”tyvärr inte kan ge katten tiden den förtjänar”.
Helt uppriktigt, jag förstår inte. (Följande stycke kan med fördel klippas ut och användas som arg lapp.)
VAD ÄR PROBLEMET? Du skaffar en katt för att ha den ett helt kattliv. Det innebär att du måste välja bort vissa levnadsalternativ som kan dyka upp framöver. FÖR OM DU INTE ÄR BEREDD ATT GÖRA DET SKA DU INTE SKAFFA KATT.

Och för guds skull. KASTRERA ERA KATTER, såvida du inte ska ha en professionell uppfödning.
I en omvänd värld hade Helsingborg haft ett hem för övergivna människor. Vi kan kalla det Fotbo.
Där hade katter fått lämna av sina ägare som inte ville behålla dem. Uppenbarligen hade Fotbo varit överknökat med folk som låg i burar och gnällde över att de ju inte ville ha en katt som jamade så mycket eller lekte på natten. Buhu!
Den galna kattdamen har fullständigt ballat ur tänker ni. Jomenvisst. Mycket möjligt. Men kan jag få en enda person att ta ett vettigare kattbeslut så är det värt det.
För att djur är värda så mycket mer än vad mänskligheten generellt erbjuder dem.

CAROLINE WICKMARK"

Det var inte jag!

Hur många härliga helger har jag haft nu? Sommaren bara fortsätter, och mina människor har uppfört sig väl även denna helg. Som extra bonus fick jag besök av min favoritminis i lördags. Jag blir alltid lika glad av att se honom. Men den där ännu mindre typen han alltid har med sig nu för tiden förstår jag mig inte alls på? Lisa däremot, som inte har vett att akta sig för såna, hon leker med honom?? De jagar varandra, och verkar tycka det är hur kul som helst! Själv har jag för länge sedan insett att den minisen är en opålitlig rackare som jag aktar mig noga för att ha nära.

Det var då, det...

Igår ändrades det om en del här hemma. Här måste katt-anpassas påstår matte? Gardiner ska bort och en massa småprylar flyttas på. Det som matte var mest rädd om flyttades till en hylla högt upp i bokhyllan. Dit kunde ingen katt nå. Trodde hon. Tills en katt upptäckte det åtråvärda och tog ett tigersprång med sikte på leksakerna. Och det var högt, det var det, men katten lyckades ändå svepa ner med tassen det som stod ytterst. Nu har matte sopat upp två grodfötter under soffan. Det finns ju lim.
 

Vill inte hänga ut vilken katt som är skyldig, men så mycket kan jag jama att katten heter inte Gustav.

  





 

Helg!

Till matte och husse

 

Nu är det helg och mitt beslut är detta

Att stänga kontoret är det enda rätta

Vår tid ska användas till något viktigare än så

Er odelade uppmärksamhet vill jag nu få!

Och med det önskar jag er också en riktigt bra helg!

 

 

Lisa: Lingon-arbete

Snart har matte och jag tömt lådan med lingon. Det var kul!

Sen skulle allt rensas. Men sängen matte ställt fram till mig att vila i under tiden var väl i minsta laget?

Fast det kanske går?

Någorlunda åtminstone!

Har ni också en mojäng som hänger efter er där bak?

Äschjam,  jag har ingen lust att hjälpa till längre. Jag sätter mig här en stund hos dig bara. Man blir så trött av allt arbete?